BoatsAndHoes

Vi tog oss till Kambodja lite tidigare än tänkt från början. Första stopp huvudstaden Phnom Penh.  Vi tog oss hit med vårt favorittransportmedel bussen. Bussresan tog sex timmar och var inte alls så farlig.

När vi kom av bussen blev vi direkt attackerade av en massa túc túc-förare, inte kul. Vi tog skydd med två svenskar som åkte samma buss som oss. Det var kul att träffa lite svenskar, som dessutom var i vår ålder. Det har vi inte gjort sedan vi träffade Ells n’ Robbs i Hoi An. Vi bestämde oss för att ta en túc túc tillsammans med till ett hotell. Hotellet vi tänkt kolla in var fullt så vi gick vidare till ett närliggande guesthouse som vi checkade in på. Första dagen spenderade vi med att gå runt och titta på staden och käka lite. Kambodja känns snäppet ”mer” än Vietnam. Folk är fattigare och gatorna är smutsigare. Inte lika mycket trafik dock! Det blev en tidig första kväll, med lite tv-serier på rummet. Andra dagen blev inte så kul som vi tänkt oss då vi ägnade en stor del av dagen till att kolla upp visum inför Thailand. Efter mycket krångel och tråk så löste sig allt och nu är vi glada igen.

fäst!

På kvällen hookade vi upp med svenskarna, Nora och Gustav. Vi gick och käkade middag med dem på en lokal restaurang och efter maten blev det lite öl och drinkar (ölen här går typ att dricka, även om man som jag hatar öl). Vi bestämde oss för att ta en tur tillsammans dagen efter för att kolla på S21 och Killing Fields.

Onsdag morgon prutade vi oss till ett bra tuc tuc-pris och begav oss till S21 (Toul Sleng), skolan som användes som fängelse under de dryga tre åren som Khmer Rouge, med Pol Pot i spetsen, hade makten i Kambodja.

Khmer Rouge, eller Röda Khmererna, var en vänsterextremistisk totalitär rörelse med målet att skapa ett helt självförsörjande Kambodja, där i princip alla skulle syssla med jordbruk. Därför transporterades alla ut på landet till arbetsläger, och städerna lämnades helt tomma. Även småbarn, gamla och sjuka tvingades jobba 15 tim/dag med endast två små portioner risvälling om dagen. Alla med någon form av utbildning eller tecken på intellektualism sågs som motståndare till regimen, och slussades iväg till fängelsen och senare dödsfälten där de klubbades ihjäl. Att ha glasögon eller att kunna tala ett främmande språk ansågs som tillräkligt med anledning att bli dödad.

Regler för fångarna på S-21

S21 var huvudfängelset i Phnom Penh där motståndarna till regimen hölls inspärrade, torterades (ibland till döden), och till slut skickades iväg till Choeung Ek (”Killing fields”), där de blev dödade. Eftersom regimen ville undvika folk som skulle hämnas sina släktingar dödade man sällan en enskild individ från en familj. Blev man dömd till döden kunde man vara säker på att ens make/maka, föräldrar och barn (regimen dödade även spädbarn) fick åka med till Killing fields.

På S21 fick man antingen en egen liten träbox att bo i (0.8x2 m) eller så fick man sova i ett rum fullproppat med andra fångar. Man var i princip alltid fastspänd i fotbojor. Man torterades i regel varje kväll med elpiskor, tänger, spadar, knivar och olika konstruktioner gjorda för att simulera drunkning. När fängelset behövde rum för fler fångar slussades man iväg till massgravarna i Choeung Ek för att bli ihjälklubbad/hackad och nedslängd i groparna.

Fängelsecell och tortyrkammare

Regimen såg till att dokumentera alla fångar som varit på S21, genom fotografier och pappersarbete. Porträtt på alla fångar som hölls inlåsta i fängelset sitter nu på stora tavlor i de gamla fängelsecellerna/tortyrkammrarna. Vi fick se flera tavlor fulla med porträtt av gamla människor, kvinnor och värst av allt två tavlor fulla med porträtt av barn i åldrarna  ca 1-10 år.

Porträtt på några av de barn som var inspärrade på S-21

Efter vandringen genom S21 tog vi en annan tuc tuc till Choeung Ek. Det kändes rätt overkligt att över 17,000 människor mördats brutalt när vi kom in på det stora grönområdet. Vi påbörjade en vandring där vi fick se massgravarna där alla lik hittats, benfragment och tänder som fortfarande låg kvar på marken, kläder som hämtats upp ur massgravarna och The Killing Tree, ett stor träd där man dödade spädbarnen. Man tog tag i benen på dem och slog dem mot trädet, framför ögonen på deras mammor. När det var klart kastade man ner dem i gropen med resten av liken, slog ihjäl mamman och kastade i henne också.

Skylt vid en av de många massgravarna och The Killing Tree

I slutet av promenaden genom killing fields står en stor buddhistisk stupa, för att hedra de som dött. I stupan finns över 5000 skallar man hittat i massgravarna. De flesta är krossade eller har stora hål i sig, som vittnar om hur de dött. Helt sjukt att dett fanns över 300 liknande dödsfält utspridda i hela Kambodja...

Några av skallarna som låg i stupan.

Efter en minst sagt chockerande dag valde vi att svänga förbi den centrala marknaden och ett av de stora köpcentrumen i Phnom Penh. Tyvärr kom vi när marknaden stängde så vi nöjde oss med en glass och sedan lite häng på balkongen med Gustav och Nora.

Morgonen därpå hoppade vi på bussen mot Sihanoukville, Kambodjas place to be om man vill steka på stranden. Rapport om det kommer snart!

Checkity-check yoself!

//Kurt & Courtney