BoatsAndHoes

Sawadee kap!

Nu har vi spenderat nästan en vecka i Chaloklum på Ko Pha-Ngan. Tyvärr har både jag och Mathilda lyckats dra på oss feber, halsont och förkylning, så vi har inte gjort så mycket mer än att sitta och läsa böcker på verandan och i ”chill-out” området som finns på restaurangen/resebyrån/internetcafét som vi hyr bungalow av.


Strandvandrarna

Chaloklum är som sagt en liten fiskeby på Ko Pha-Ngans norra kust. Man skulle kunna säga att byn är indelad i två områden; den västra delen av bukten, där alla fiskefamiljer bor, och den östra delen av bukten, turistområdet, där det ligger en handfull restauranger/barer och bungalows. Båda delarna var charmiga på sitt sätt. Fiskebyn var och kädes verkligen autentisk samtidigt som turistområdet, som inte hunnit bli lika sodomerat som resten av Thailand av turismen och överutveckling kändes mysigt och personligt. Man lärde känna personalen på alla fik och restauranger, för att man tillhörde den skara på kanske 20 turister som bodde i byn. Samtidigt som att det var trevligt att ta det lugnt i den sömniga byn, blev det lite segt efter några dagar. Som tur är hann vi tillfriskna någorlunda innan det var dags att lämna ön, och vi lyckades hinna med att utforska lite mer än de olika restaurangerna som fanns i Chaloklum.


Brace yourselves, Hells Angels. There are some new kids on the block...

När vi kände oss piggare och när vädret, som varit dåligt sedan vi kom till Ko Pha-Ngan, blivit förhållandevis bättre bestämde vi oss för att hyra en moped och se oss omkring på ön. Planen från början var att stanna på ön under nyår för att gå på den massiva festen de hade på Full Moon Party-stranden, Haad Rin. När vi åkte runt och hörde oss för på de olika guesthousen på ön insåg vi att det skulle kunna bli svårt. Priset på rummen ökade sanslöst mycket ju närmare man kom stranden. Exempelvis skulle vi istället för de 400 baht vi betalade för våran bungalow, få betala minst 800/person för en säng i ett svettigt dormroom nästan 10 km från Haad Rin. Vi fick också höra att taxis till stranden skulle vara otroligt svåra att få tag på redan där, dvs i princip omöjliga i Chaloklum. De skulle dessutom kosta över 1500 baht/person, alltså minst det dubbla där vi bodde. Vi insåg att vi kunde använda pengarna vi skulle ha spenderat på en fest på ett dykcertifikat istället. När vi dessutom märkte att det inte verkade finnas några lediga rum kvar på hela ön, lät vi det vara spiken i kistan för vårat nyårsfirande på Ko Pha-Ngan.


Chillar bara lite i ett vattenfall. No biggie...

Eftersom vi bara letat boende hela dagen bestämde vi oss för att hyra mopeden en dag till. Vi ville se annat än Ko Pha-Ngans guesthouseutbud. Första stoppet blev nationalparken på ön. Det var en vandringled på några kilometer med ett av Ko-Pha Ngans högsta berg som höjdpunkt (haha). Längst med leden kunde man se på vattenfall och en hel del olika växter. Hade man tur kunde man också få se lite av öns vilddjur. Tyvärr var i princip alla vattenfallen uttorkade, trots allt regn som fallit de senaste dagarna. Vi fortsatte vidare på leden som lutade mer och mer uppför. När vi nådde toppen fick vi sitta helt ensamma på en stor sten och titta ut över ön. Najs!




Crazy mountaineering yo!

Vi åkte vidare med mopeden till Tong Sala, öns ”huvudstad”, för att få tag på lite lunch. Planen var marknadsmat. Tyvärr verkade marknadskockarna ovanligt jobbtrötta just den dagen; bara några få stånd som sålde fruktjuice var framme. Vi satte oss på Tong Salas motsvarighet till Kungshallen i Stockholm och tjackade upp med lite nudelsoppa istället.

När vi var mätta och belåtna drog vi vidare mot Haad Rin. Om vi inte fick fira nyår där ville vi i alla fall se vad hypen om stranden handlade om. När vi kom dit märkte vi att Haad Rin, trots att stranden säkert varit fin en gång i tiden, så ut precis som resten av alla överutvecklade tursithålor i Thailand. Man kom nog hit 10-15 år för sent...


Just ja, vi såg elefanter också!

Planen efter Koh Pha-Ngan var från början att dra vidare till Ko Tao, för att ta dykcertifikat. Efter lite research märkte vi att situationen på Ko Tao såg ut ungefär som på Ko Pha-Ngan; inget boende ledigt någonstans. Det märks att folk reser hit under jul/nyår. Efter lite fundering bestämde vi oss för att skippa Ko Tao, boka en biljett till Bangkok, där vi ska fira nyår och sedan åka vidare för att göra lite trekking i Chiang Mai istället, någonting vi från början inte trott att vi skulle hinna med. Dykningen får vänta till Malaysia istället. Just nu sitter jag faktiskt på färjan på väg till Surat Thani och skriver. Där byter vi till en nattbuss med destinationen Khao San Road.

Ciao!

// Belle & Sebastian