Chiang Mai - Flight of the Gibbon

Dagen hade kommit. Dagen D. Mathilda var självklart exalterad och sprudlade av lycka. Jag påminde mig själv om den höjdrädsla jag inte tycktes bli av med, hur mycket jag än försökt trotsa den (inte så mycket). Trots att jag försökt rationalisera mitt beslut att följa med på detta "äventyr" så mycket som möjligt (man ska konfrontera sina rädslor etc.), kunde jag inte låta bli att fundera på min mentala hälsa när veckarklockan ringde. Det var som sagt dags.

This was the deal: vi hade bokat en "zipline-tour" i regnskogen uppe i bergen. Tanken var att vi skulle flyga fram genom trädtopparna på metallinor. Vi skulle få varsin sele och rulltrissa som skulle fästas på linan. Sedan var det bara att kasta sig ut. Det bör tilläggas att vissa av dessa linor var mer än 100 meter över marken. Yay!

Vi väcktes av veckarklockan som var ställt på 05:30. Medan vi väntade på bussen som skulle hämta upp och köra oss till regnskogen som ligger ungefär en timma utanför Chiang Mai, satte vi i oss lite Nutellamackor vi köpt kvällen innan. Vi försökte ta ikapp förlorad sömn på bussen, och lyckades förvånadsvärt bra med det med tanke på kringliga och skumpiga vägar uppför bergen.


Lär dig se skillnaden mellan en fasad som döljer dödsskräck och genuin lycka!

När vi kom fram till Flight of the Gibbon-kontoret (touren hette så), fick vi ta på oss våra selar och fick en säkerhetsgenomgång. Till våran stora glädje kändes selen förvånadsvärt säker eftersom den gick upp över axlarna också. Puh! Vi fick träffa våran guide, som ganska så passande hette Sky. Sedan bar det av med bussen en gång till ut till första plattformen.


...and there she goes!

Sky visade oss lite snabbt vad vi fick och inte fick göra när vi åkte. Sedan var det dags att kasta sig ut. När vi såg att första plattformen inte var mer än runt 30 meter upp i luften blev vi lite lättade. Självklart ställde sig Mathilda först i kön (och vägrade släppa taget om förstaplatsen under hela 3-timmarsturen). Efter att Mathilda åkt iväg jublandes var det dags för mig. Som "tur" var visste guiden att det skulle ta evigheter om alla (speciellt jag) fick hoppa ut i sin egen takt, så han puttade helt enkelt ut mig. Sjuuukt häftigt! Man kände hur adrenalinet pumpade i hela kroppen. Upplevelsen blev inte sämre av utsikten. Helt fantastiskt! Efter första stationen var både jag och Mathilda helsålda på grejen. Nu var det bara 38 stationer kvar! Vi fick vara med om riktigt häftiga upplevelser den dagen. Vi svischade fram mellan och över träden. Ibland öppnade djungeln upp sig under oss och först då insåg man hur fruktansvärt högt upp i luften man var. Helsjukt!


En av repbroarna vi ibland fick använda för att ta oss mellan vissa plattformer.

Vi fick se Gibbonapor och testa på en massa olika "varianter" av ziplining. Vi fick åka båda två bredvid varandra ("Honeymoon zipline" som våra guider kallade det), fick testa på att falla fritt i några meter och sedan bli uppfågade av linan, och värst/häftigast av allt fick vi testa på "Mission Impossible"; när vi skulle ta oss ned för en 60 meter hög plattfort fäst i ett Sekojaträd firades vi ner med linan fastspänd i ryggen. Man firades alltså ner med magen/ansiktet mot marken, som Tom Cruise i Mission Impossible. Vi skulle ljuga om vi sa att det inte tog emot lite att hoppa över plattformskanten.


Här firar vi vår Honeymoon!


Det blev svårt att titta upp mot kameran när man lekte Mission: Impossible

Det är svårt att beskriva exakt hur det var att åka, så vi laddade upp lite videofilmer vi tog när vi åkte. Ingen fångar riktigt hur det var att åka, men kan vara kul att kolla in om man är intresserad.


Mathilda åker den längsta linan.

Jacob på djungeläventyr


Mathilda tar sig an den näst längsta linan.

I efterhand kan jag säga att jag är fruktansvärt glad att jag gjorde Flight of the Gibbon. Jag tror till och med att hela grejen blev bättre på grund av min höjdrädsla. Nu kanske, men bara kanske, Mathilda kan lyckas övertyga mig att hoppa fallskärm...


En flygande Gibbonapa!

Mot oändligheten och vidare!


//Aladin & Den Flygande Mathan


Kommentarer
Postat av: MAT

haha jacob har stavat väckarklockan fel :P

2012-01-08 @ 16:53:58
Postat av: Emelie Richter

Gud så häftigt!!!!!! Vad avundsjuk jag blir!!!! Jag saknar dig mat! Tack för kortet förresten :)

2012-01-08 @ 17:30:19
Postat av: Ms Pettersson

2012-01-11 @ 10:36:03
Postat av: Ms Pettersson

Vi saknar dig här på skolan, när kan du börja vikariera ;-)?!

2012-01-11 @ 10:37:26

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0