Langkawi
Boom selectah!
Nu har vi hängt på ön Langkawi i 10 dagar. Tanken från början var att stanna här i några dagar, sola och bada lite, sedan åka vidare till Penang och fira det kinesiska nyåret. Det var dock just det kinesiska nyåret som satte stopp för det. Hjorder av kinesiska turister med Nikon-kameror i högsta hugg migrerar till Malaysia mellan den 20:e-28:e januari. I princip allt boende och all transport blir uppbokat, vilket gör det väldigt svårt att resa utan att ha planerat och reserverat ett par veckor i förväg. Inte så kul...
Vi tog oss till Langkawi innan ruschen, och lyckades som tur var få tag på ett boende. När biljetter/boende till Penang skulle fixas insåg vi att det kunde bli svårt. ALLT var fullbokat... Vår resefilosofi hittills (boka bussbiljetter samma dag/kvällen innan vi vill åka och leta boende när vi kommer fram) var uppenbarligen inte kompatibel med Malaysia i nyårstider. Eftersom vi varit nöjda med Langkawi och kände för lite sol, bad och allmänt chillaxande bestämde vi oss för att stanna istället.
Gecko Guesthouse, Langkawi
Vi bosatte oss som sagt på ett trevligt guesthouse (där det inte bara bodde turister utan även mer än 30 katter), fick tag på en egen bungalow (som till och med hade toalett!!!) och initsierade power-saving mode. Riktigt nice!
De flesta dagarna har varit relativt aktivitetsbefriade och har sett ut ungefär såhär:
- Vakna någon gång mellan 9.00 och 11.00
- Äta frukost samtidigt som man försöker försvara den från hungriga kattungar
- Strosa iväg till stranden och ligga där i ett par timmar
- Kila hem, läsa bok, eventuellt äta en kopp nudlar (beroende på hur stor frukosten var)
- Tillbaka till stranden i någon timma
- Hem igen, duscha, läsa mer bok, kolla på tv etc, kanske till och med en öl/drink i handen (Här vill jag, Mathilda, bara tillägga att jag har sett en öl i Jacobs hand flera gånger om dagen sen vi kom hit)
- Ut och käka
- Hem igen och sova
De sista dagarna på ön bestämde vi oss för att bryta mönstret och hyrde en moppe för att utforska lite. Vi hade fått höra att det fanns en linbana som gick upp till öns högsta punkt (ca 700 m över havet), varifrån man kunde se både Thailand och Indonesien om man hade tur med vädret. Vi tyckte att det lät som en kul grej, så vi styrde skutan (en halvfräsch Honda) mot berget.
Top Gun och Kapten Rödskägg
Föga förvånande var vi inte de enda som hört talas om detta. När vi kom fram möttes vi av en massiv kö. Det skulle ta flera timmar att ta sig igenom den, vilket innebar att det skulle hinna bli mörkt innan vi kunnat ta oss hem. Trots att jag är en otrolig motorcykelförare vågade vi inte lita på de mindre begåvade motoristerna här på ön, och valde att åka hem i dagsljus och ta linbanan imorgon istället.
Vägen kantades av massvis med apor, vilket gjorde Mathilda överlycklig. Vi bestämde oss för att stanna till och kika på en liten flock. Det gick jättebra i ungefär en halvminut. Då bestämde sig aporna för att de inte alls gillade oss. Alfahanen satte av i full fart mot oss. Detta räckte för mig och jag accepterade snabbt min plats som underlägsen. Det var bara att puttra iväg hemåt.
Dagen därpå gick vi upp tidigt på morgonen för att försöka undvika den långa kön. Trots att vi var ute i god tid, fick vi köa i nästan en timma för att få åka. Vi hoppade in i kabinen och satte av mot bergstoppen. Det var FRUKTANSVÄRT!!! Jag hade svårt för linbanan vi åkte när vi var i Barcelona förra sommaren. Den var kanske 15-20 meter över marken som mest. I den här helveteskonstruktionen hängde man 400 meter över marken. Yay!
Precis i början av färden, innan jag insett mitt misstag...
Uppe på toppen fanns det några utkiksplatser man kunde besöka. Två av dem var vanliga platformar, där man kunde stå och kika ut över ön. Superfint. En av utkiksplatserna var ännu en konstruktion från underjorden; en skybridge, hängd 700 meter över marken. Mathilda traskade ut på den utan vidare.” Ain’t no thang, bara lite betong och några vajrar som står mellan mig och ett plågsamt långt fall mot ett säkert öde som en kladdig röd fläck på en bergsvägg”. Death-defying crazy lady... Jag gick ut med stapplande steg på bron som svajade okontrollerbart (Mathilda menade att den inte svajade alls men det är fel). Man kan inte säga annat än att utsikten var wiCk3d. Vi vandrade runt lite mellan platformerna, sedan var det dags för en till livsfarlig resa med linbanan ner för berget.
Längst upp på Langkawi. Precautionary helmet mode: ACTIVATE
Skybride: medeltida malaysianskt tortyrredskap
Väl nere på säker mark tog vi moppen, som behövde tankas, till närmsta bensinstation. Vi passade på att fylla på oss själva med bränsle också, och hoppade in på KFC som låg precis bredvid. När vi kom hem till guesthouset igen slängde vi på oss badkläder och drog iväg till stranden. Medan vi låg och solade hörde vi ett skrik. Vi tittade upp, och såg en stackars tjej bli uppburen på stranden av sin pojkvän, gråtande. Hon hade blivit bränd av en manet. Hon kunde inte stödja på benet, så det var ingen mesmanet hon stött på (vi fick höra senare att den sortens manet hon blev bränd av var ordentligt giftig). Efter att ha sett det var vi inte jättesugna på att bada mer, så Mathilda föreslog en säkrare och lugnare aktivitet: parasailing! När man parasailar flyger man fallskärm efter en båt, ca 50 meter upp i luften. Kalas!
Vi snackade med killarna på stranden som såg ut att ha hand om det. De packade in oss i en motorbåt och satte av mot starten av parasailing-banan. Vi fick sätta på oss varsin sele som sedan fästes vid fallskärmen. Fallskärmen fästes till båten som satt fast i linan, sedan brummade båten iväg. Vi blev instruerade att springa tills vi lyfte, vilket var lättare sagt än gjort. Vi snubblade när vi sprang ner i vattnet och släpades längst med ytan några meter innan vi fått tillräkligt med vind i fallskärmen och kunde lyftas upp i luften. Vi lyfte snabbt och snart var vi så högt upp i luften vi kunde komma. Eftersom man bara hade vatten under fötterna insåg man inte riktigt hur högt upp man var. När man tittade på båten som var en bit framför oss var det lite lättare att få perspektiv på det; båten såg pytteliten ut från den löjligt höga höjden vi befann oss på. Vi fick åka runt på en bana som sades vara 3 km. Vi var ganska skeptiska till det eftersom vi bara var i luften i cirka 5 minuter. Så fort åkte inte båten. Landningen var spännande. Det var meningen att jag skulle styra fallskärmen mot stranden, genom att dra hårt i ett av repen. Detta skulle både rikta fallskärmen rätt och bromsa in den. Det gick inte jättebra. Vi landade några meter från strandkanten och drogs denna gång också längst med vattenytan och sedan när farten minskat lite, ner i sanden. Jag klarade mig undan med en kallsup. Mathilda, som hamnade underst, fick lite rispor på benet, och ett blåmärke. Vi fick höra att vinden blivit starkare och blåst oss åt fel håll just när vi skulle landa. Möjligtvis, men jag misstänker att det snarare har att göra med att jag var skoltrött på fallskärmsjägarakademin. Tyvärr tog vi aldrig med oss kameran eftersom vi var rädda att tappa den i vattnet, så jag använde mina fotomanipulationsskillz för att rekonstruera situationen:
Parasailing OGs yo!
Nu sitter vi och väntar på skjuts till hamnen. Därifrån ska vi ta färjan till fastlandet och därefter åka buss tillbaka till Kuala Lumpur för att sedan ta flyget till Kolkata. Nu är det bara lite mer än en månad kvar av äventyret, och hela den kommer att spenderas i Indien. Vi är supernyfikna och spända på att se hur livet är där. Rapport om det kommer inom kort!
...och här skulle inlägget egentligen läggas upp med taxin som skulle ta oss till färjan kom. Nu sitter vi här, sista kvällen i Malaysia, på Starbucks och väntar på att det ska sluta regna. Mathilda har spenderat dagen med att försöka att hinna shoppa upp sina sista pengar, vilket hon som väntat lyckats väldigt bra med. Jag har försökt kurera min inflammerade stortå, vilket jag inte lyckats så bra med.
Thug life!
//Beyoncé & Jay-Z
Nu har vi hängt på ön Langkawi i 10 dagar. Tanken från början var att stanna här i några dagar, sola och bada lite, sedan åka vidare till Penang och fira det kinesiska nyåret. Det var dock just det kinesiska nyåret som satte stopp för det. Hjorder av kinesiska turister med Nikon-kameror i högsta hugg migrerar till Malaysia mellan den 20:e-28:e januari. I princip allt boende och all transport blir uppbokat, vilket gör det väldigt svårt att resa utan att ha planerat och reserverat ett par veckor i förväg. Inte så kul...
Vi tog oss till Langkawi innan ruschen, och lyckades som tur var få tag på ett boende. När biljetter/boende till Penang skulle fixas insåg vi att det kunde bli svårt. ALLT var fullbokat... Vår resefilosofi hittills (boka bussbiljetter samma dag/kvällen innan vi vill åka och leta boende när vi kommer fram) var uppenbarligen inte kompatibel med Malaysia i nyårstider. Eftersom vi varit nöjda med Langkawi och kände för lite sol, bad och allmänt chillaxande bestämde vi oss för att stanna istället.
Gecko Guesthouse, Langkawi
Vi bosatte oss som sagt på ett trevligt guesthouse (där det inte bara bodde turister utan även mer än 30 katter), fick tag på en egen bungalow (som till och med hade toalett!!!) och initsierade power-saving mode. Riktigt nice!
De flesta dagarna har varit relativt aktivitetsbefriade och har sett ut ungefär såhär:
- Vakna någon gång mellan 9.00 och 11.00
- Äta frukost samtidigt som man försöker försvara den från hungriga kattungar
- Strosa iväg till stranden och ligga där i ett par timmar
- Kila hem, läsa bok, eventuellt äta en kopp nudlar (beroende på hur stor frukosten var)
- Tillbaka till stranden i någon timma
- Hem igen, duscha, läsa mer bok, kolla på tv etc, kanske till och med en öl/drink i handen (Här vill jag, Mathilda, bara tillägga att jag har sett en öl i Jacobs hand flera gånger om dagen sen vi kom hit)
- Ut och käka
- Hem igen och sova
De sista dagarna på ön bestämde vi oss för att bryta mönstret och hyrde en moppe för att utforska lite. Vi hade fått höra att det fanns en linbana som gick upp till öns högsta punkt (ca 700 m över havet), varifrån man kunde se både Thailand och Indonesien om man hade tur med vädret. Vi tyckte att det lät som en kul grej, så vi styrde skutan (en halvfräsch Honda) mot berget.
Top Gun och Kapten Rödskägg
Föga förvånande var vi inte de enda som hört talas om detta. När vi kom fram möttes vi av en massiv kö. Det skulle ta flera timmar att ta sig igenom den, vilket innebar att det skulle hinna bli mörkt innan vi kunnat ta oss hem. Trots att jag är en otrolig motorcykelförare vågade vi inte lita på de mindre begåvade motoristerna här på ön, och valde att åka hem i dagsljus och ta linbanan imorgon istället.
Vägen kantades av massvis med apor, vilket gjorde Mathilda överlycklig. Vi bestämde oss för att stanna till och kika på en liten flock. Det gick jättebra i ungefär en halvminut. Då bestämde sig aporna för att de inte alls gillade oss. Alfahanen satte av i full fart mot oss. Detta räckte för mig och jag accepterade snabbt min plats som underlägsen. Det var bara att puttra iväg hemåt.
Dagen därpå gick vi upp tidigt på morgonen för att försöka undvika den långa kön. Trots att vi var ute i god tid, fick vi köa i nästan en timma för att få åka. Vi hoppade in i kabinen och satte av mot bergstoppen. Det var FRUKTANSVÄRT!!! Jag hade svårt för linbanan vi åkte när vi var i Barcelona förra sommaren. Den var kanske 15-20 meter över marken som mest. I den här helveteskonstruktionen hängde man 400 meter över marken. Yay!
Precis i början av färden, innan jag insett mitt misstag...
Uppe på toppen fanns det några utkiksplatser man kunde besöka. Två av dem var vanliga platformar, där man kunde stå och kika ut över ön. Superfint. En av utkiksplatserna var ännu en konstruktion från underjorden; en skybridge, hängd 700 meter över marken. Mathilda traskade ut på den utan vidare.” Ain’t no thang, bara lite betong och några vajrar som står mellan mig och ett plågsamt långt fall mot ett säkert öde som en kladdig röd fläck på en bergsvägg”. Death-defying crazy lady... Jag gick ut med stapplande steg på bron som svajade okontrollerbart (Mathilda menade att den inte svajade alls men det är fel). Man kan inte säga annat än att utsikten var wiCk3d. Vi vandrade runt lite mellan platformerna, sedan var det dags för en till livsfarlig resa med linbanan ner för berget.
Längst upp på Langkawi. Precautionary helmet mode: ACTIVATE
Skybride: medeltida malaysianskt tortyrredskap
Väl nere på säker mark tog vi moppen, som behövde tankas, till närmsta bensinstation. Vi passade på att fylla på oss själva med bränsle också, och hoppade in på KFC som låg precis bredvid. När vi kom hem till guesthouset igen slängde vi på oss badkläder och drog iväg till stranden. Medan vi låg och solade hörde vi ett skrik. Vi tittade upp, och såg en stackars tjej bli uppburen på stranden av sin pojkvän, gråtande. Hon hade blivit bränd av en manet. Hon kunde inte stödja på benet, så det var ingen mesmanet hon stött på (vi fick höra senare att den sortens manet hon blev bränd av var ordentligt giftig). Efter att ha sett det var vi inte jättesugna på att bada mer, så Mathilda föreslog en säkrare och lugnare aktivitet: parasailing! När man parasailar flyger man fallskärm efter en båt, ca 50 meter upp i luften. Kalas!
Vi snackade med killarna på stranden som såg ut att ha hand om det. De packade in oss i en motorbåt och satte av mot starten av parasailing-banan. Vi fick sätta på oss varsin sele som sedan fästes vid fallskärmen. Fallskärmen fästes till båten som satt fast i linan, sedan brummade båten iväg. Vi blev instruerade att springa tills vi lyfte, vilket var lättare sagt än gjort. Vi snubblade när vi sprang ner i vattnet och släpades längst med ytan några meter innan vi fått tillräkligt med vind i fallskärmen och kunde lyftas upp i luften. Vi lyfte snabbt och snart var vi så högt upp i luften vi kunde komma. Eftersom man bara hade vatten under fötterna insåg man inte riktigt hur högt upp man var. När man tittade på båten som var en bit framför oss var det lite lättare att få perspektiv på det; båten såg pytteliten ut från den löjligt höga höjden vi befann oss på. Vi fick åka runt på en bana som sades vara 3 km. Vi var ganska skeptiska till det eftersom vi bara var i luften i cirka 5 minuter. Så fort åkte inte båten. Landningen var spännande. Det var meningen att jag skulle styra fallskärmen mot stranden, genom att dra hårt i ett av repen. Detta skulle både rikta fallskärmen rätt och bromsa in den. Det gick inte jättebra. Vi landade några meter från strandkanten och drogs denna gång också längst med vattenytan och sedan när farten minskat lite, ner i sanden. Jag klarade mig undan med en kallsup. Mathilda, som hamnade underst, fick lite rispor på benet, och ett blåmärke. Vi fick höra att vinden blivit starkare och blåst oss åt fel håll just när vi skulle landa. Möjligtvis, men jag misstänker att det snarare har att göra med att jag var skoltrött på fallskärmsjägarakademin. Tyvärr tog vi aldrig med oss kameran eftersom vi var rädda att tappa den i vattnet, så jag använde mina fotomanipulationsskillz för att rekonstruera situationen:
Parasailing OGs yo!
Nu sitter vi och väntar på skjuts till hamnen. Därifrån ska vi ta färjan till fastlandet och därefter åka buss tillbaka till Kuala Lumpur för att sedan ta flyget till Kolkata. Nu är det bara lite mer än en månad kvar av äventyret, och hela den kommer att spenderas i Indien. Vi är supernyfikna och spända på att se hur livet är där. Rapport om det kommer inom kort!
...och här skulle inlägget egentligen läggas upp med taxin som skulle ta oss till färjan kom. Nu sitter vi här, sista kvällen i Malaysia, på Starbucks och väntar på att det ska sluta regna. Mathilda har spenderat dagen med att försöka att hinna shoppa upp sina sista pengar, vilket hon som väntat lyckats väldigt bra med. Jag har försökt kurera min inflammerade stortå, vilket jag inte lyckats så bra med.
Thug life!
//Beyoncé & Jay-Z
Kuala Lumpur och Langkawi
Först får vi väl börja med att be om ursäkt för den dåliga uppdateringen. Förlåt! :O
Det är 10 dagar sen vi skrev sist men det har inte hänt så supermycket. Dagen efter vi gjort Flight of the Gibbon gick vi på thaiboxning med Josh, en kille vi träffade på trekkingen. Dagen efter det gick vi på söndagsmarknaden, kul tyckte jag, mindre kul tyckte Jacky. Dagen efter söndagsmarknaden var det dags att åka tillbaka till Bangkok. Vi fick ca 2-3 dagar i Bangkok innan vi flög vidare mot nya äventyr.. Malaysia! Vi båda kände oss klara med Thailand och såg fram emot något nytt.
Flygresan till Malaysia, Kuala Lumpur gick hur smidigt som helst. Det blev ungefär som flygresan till Hanoi. Vi somnade innan planet hunnit lyfta och vaknade när piloten sa att vi skulle landa. Det är vad vi kallar en bra flygresa :) Efter flyget blev det flygbuss in till busstationen och därefter tunnelbana till Chinatown. Vi hittade ett sunkigt guest house och tänkte att det passar ju oss perfekt.
Ena dagen i Kuala Lumpur gick vi runt och kolla in staden som vi alltid brukar göra. Vi gick runt i Chinatown och i Little India och kollade in deras centrala marknad, men bara lite snabbt för Jackys skull. Det var fruktansvärt varmt!
En sjuukt trött och svettig Mathilda
Andra dagen tog vi tunnelbanan in till KLCC, ett enormt köpcentrum, där vi spanade in shoppingen, gick på bio och tittade på världens näst högsta torn, Petronas Towers. Tanken var att vi skulle åka upp och gå på en bro som de har emellan tornen, på 41 våningen, men vi sov lite för länge så det hanns inte med. Vi nöjde oss med att titta på de från marken denna gång.
Jacky och Petronas Towers
Efter två nätter i Kuala Lumpur kände vi för lite sol och bad. Vi bokade nattbuss till en ö i norra delen av Malaysia som heter Langkawi.
Nu befinner vi oss alltså på Langkawi och njuter av livet till fullo ;) Det är stekhett och jag svettas mer än Jacky och han svettas asmycket... Vi bor i en Bungalow ca 5 minuter från stranden. Stranden är jättelång och det är inte mycket folk alls (inte just nu i alla fall, men snart kommer alla kineser och firar nyår).
Ikväll tänkte vi köpa med lite picnic och äta kvällsmat på stranden och titta på solnedgången.
Hoppas ni har det bra hemma i Sverige!!
Lots of love
// Pettson och Findus
Det är 10 dagar sen vi skrev sist men det har inte hänt så supermycket. Dagen efter vi gjort Flight of the Gibbon gick vi på thaiboxning med Josh, en kille vi träffade på trekkingen. Dagen efter det gick vi på söndagsmarknaden, kul tyckte jag, mindre kul tyckte Jacky. Dagen efter söndagsmarknaden var det dags att åka tillbaka till Bangkok. Vi fick ca 2-3 dagar i Bangkok innan vi flög vidare mot nya äventyr.. Malaysia! Vi båda kände oss klara med Thailand och såg fram emot något nytt.
Flygresan till Malaysia, Kuala Lumpur gick hur smidigt som helst. Det blev ungefär som flygresan till Hanoi. Vi somnade innan planet hunnit lyfta och vaknade när piloten sa att vi skulle landa. Det är vad vi kallar en bra flygresa :) Efter flyget blev det flygbuss in till busstationen och därefter tunnelbana till Chinatown. Vi hittade ett sunkigt guest house och tänkte att det passar ju oss perfekt.
Ena dagen i Kuala Lumpur gick vi runt och kolla in staden som vi alltid brukar göra. Vi gick runt i Chinatown och i Little India och kollade in deras centrala marknad, men bara lite snabbt för Jackys skull. Det var fruktansvärt varmt!
En sjuukt trött och svettig Mathilda
Andra dagen tog vi tunnelbanan in till KLCC, ett enormt köpcentrum, där vi spanade in shoppingen, gick på bio och tittade på världens näst högsta torn, Petronas Towers. Tanken var att vi skulle åka upp och gå på en bro som de har emellan tornen, på 41 våningen, men vi sov lite för länge så det hanns inte med. Vi nöjde oss med att titta på de från marken denna gång.
Jacky och Petronas Towers
Efter två nätter i Kuala Lumpur kände vi för lite sol och bad. Vi bokade nattbuss till en ö i norra delen av Malaysia som heter Langkawi.
Nu befinner vi oss alltså på Langkawi och njuter av livet till fullo ;) Det är stekhett och jag svettas mer än Jacky och han svettas asmycket... Vi bor i en Bungalow ca 5 minuter från stranden. Stranden är jättelång och det är inte mycket folk alls (inte just nu i alla fall, men snart kommer alla kineser och firar nyår).
Ikväll tänkte vi köpa med lite picnic och äta kvällsmat på stranden och titta på solnedgången.
Hoppas ni har det bra hemma i Sverige!!
Lots of love
// Pettson och Findus
Chiang Mai - Flight of the Gibbon
Dagen hade kommit. Dagen D. Mathilda var självklart exalterad och sprudlade av lycka. Jag påminde mig själv om den höjdrädsla jag inte tycktes bli av med, hur mycket jag än försökt trotsa den (inte så mycket). Trots att jag försökt rationalisera mitt beslut att följa med på detta "äventyr" så mycket som möjligt (man ska konfrontera sina rädslor etc.), kunde jag inte låta bli att fundera på min mentala hälsa när veckarklockan ringde. Det var som sagt dags.
This was the deal: vi hade bokat en "zipline-tour" i regnskogen uppe i bergen. Tanken var att vi skulle flyga fram genom trädtopparna på metallinor. Vi skulle få varsin sele och rulltrissa som skulle fästas på linan. Sedan var det bara att kasta sig ut. Det bör tilläggas att vissa av dessa linor var mer än 100 meter över marken. Yay!
Vi väcktes av veckarklockan som var ställt på 05:30. Medan vi väntade på bussen som skulle hämta upp och köra oss till regnskogen som ligger ungefär en timma utanför Chiang Mai, satte vi i oss lite Nutellamackor vi köpt kvällen innan. Vi försökte ta ikapp förlorad sömn på bussen, och lyckades förvånadsvärt bra med det med tanke på kringliga och skumpiga vägar uppför bergen.
Lär dig se skillnaden mellan en fasad som döljer dödsskräck och genuin lycka!
När vi kom fram till Flight of the Gibbon-kontoret (touren hette så), fick vi ta på oss våra selar och fick en säkerhetsgenomgång. Till våran stora glädje kändes selen förvånadsvärt säker eftersom den gick upp över axlarna också. Puh! Vi fick träffa våran guide, som ganska så passande hette Sky. Sedan bar det av med bussen en gång till ut till första plattformen.
...and there she goes!
Sky visade oss lite snabbt vad vi fick och inte fick göra när vi åkte. Sedan var det dags att kasta sig ut. När vi såg att första plattformen inte var mer än runt 30 meter upp i luften blev vi lite lättade. Självklart ställde sig Mathilda först i kön (och vägrade släppa taget om förstaplatsen under hela 3-timmarsturen). Efter att Mathilda åkt iväg jublandes var det dags för mig. Som "tur" var visste guiden att det skulle ta evigheter om alla (speciellt jag) fick hoppa ut i sin egen takt, så han puttade helt enkelt ut mig. Sjuuukt häftigt! Man kände hur adrenalinet pumpade i hela kroppen. Upplevelsen blev inte sämre av utsikten. Helt fantastiskt! Efter första stationen var både jag och Mathilda helsålda på grejen. Nu var det bara 38 stationer kvar! Vi fick vara med om riktigt häftiga upplevelser den dagen. Vi svischade fram mellan och över träden. Ibland öppnade djungeln upp sig under oss och först då insåg man hur fruktansvärt högt upp i luften man var. Helsjukt!
En av repbroarna vi ibland fick använda för att ta oss mellan vissa plattformer.
Vi fick se Gibbonapor och testa på en massa olika "varianter" av ziplining. Vi fick åka båda två bredvid varandra ("Honeymoon zipline" som våra guider kallade det), fick testa på att falla fritt i några meter och sedan bli uppfågade av linan, och värst/häftigast av allt fick vi testa på "Mission Impossible"; när vi skulle ta oss ned för en 60 meter hög plattfort fäst i ett Sekojaträd firades vi ner med linan fastspänd i ryggen. Man firades alltså ner med magen/ansiktet mot marken, som Tom Cruise i Mission Impossible. Vi skulle ljuga om vi sa att det inte tog emot lite att hoppa över plattformskanten.
Här firar vi vår Honeymoon!
Det blev svårt att titta upp mot kameran när man lekte Mission: Impossible
Det är svårt att beskriva exakt hur det var att åka, så vi laddade upp lite videofilmer vi tog när vi åkte. Ingen fångar riktigt hur det var att åka, men kan vara kul att kolla in om man är intresserad.
Mathilda åker den längsta linan.
This was the deal: vi hade bokat en "zipline-tour" i regnskogen uppe i bergen. Tanken var att vi skulle flyga fram genom trädtopparna på metallinor. Vi skulle få varsin sele och rulltrissa som skulle fästas på linan. Sedan var det bara att kasta sig ut. Det bör tilläggas att vissa av dessa linor var mer än 100 meter över marken. Yay!
Vi väcktes av veckarklockan som var ställt på 05:30. Medan vi väntade på bussen som skulle hämta upp och köra oss till regnskogen som ligger ungefär en timma utanför Chiang Mai, satte vi i oss lite Nutellamackor vi köpt kvällen innan. Vi försökte ta ikapp förlorad sömn på bussen, och lyckades förvånadsvärt bra med det med tanke på kringliga och skumpiga vägar uppför bergen.
Lär dig se skillnaden mellan en fasad som döljer dödsskräck och genuin lycka!
När vi kom fram till Flight of the Gibbon-kontoret (touren hette så), fick vi ta på oss våra selar och fick en säkerhetsgenomgång. Till våran stora glädje kändes selen förvånadsvärt säker eftersom den gick upp över axlarna också. Puh! Vi fick träffa våran guide, som ganska så passande hette Sky. Sedan bar det av med bussen en gång till ut till första plattformen.
...and there she goes!
Sky visade oss lite snabbt vad vi fick och inte fick göra när vi åkte. Sedan var det dags att kasta sig ut. När vi såg att första plattformen inte var mer än runt 30 meter upp i luften blev vi lite lättade. Självklart ställde sig Mathilda först i kön (och vägrade släppa taget om förstaplatsen under hela 3-timmarsturen). Efter att Mathilda åkt iväg jublandes var det dags för mig. Som "tur" var visste guiden att det skulle ta evigheter om alla (speciellt jag) fick hoppa ut i sin egen takt, så han puttade helt enkelt ut mig. Sjuuukt häftigt! Man kände hur adrenalinet pumpade i hela kroppen. Upplevelsen blev inte sämre av utsikten. Helt fantastiskt! Efter första stationen var både jag och Mathilda helsålda på grejen. Nu var det bara 38 stationer kvar! Vi fick vara med om riktigt häftiga upplevelser den dagen. Vi svischade fram mellan och över träden. Ibland öppnade djungeln upp sig under oss och först då insåg man hur fruktansvärt högt upp i luften man var. Helsjukt!
En av repbroarna vi ibland fick använda för att ta oss mellan vissa plattformer.
Vi fick se Gibbonapor och testa på en massa olika "varianter" av ziplining. Vi fick åka båda två bredvid varandra ("Honeymoon zipline" som våra guider kallade det), fick testa på att falla fritt i några meter och sedan bli uppfågade av linan, och värst/häftigast av allt fick vi testa på "Mission Impossible"; när vi skulle ta oss ned för en 60 meter hög plattfort fäst i ett Sekojaträd firades vi ner med linan fastspänd i ryggen. Man firades alltså ner med magen/ansiktet mot marken, som Tom Cruise i Mission Impossible. Vi skulle ljuga om vi sa att det inte tog emot lite att hoppa över plattformskanten.
Här firar vi vår Honeymoon!
Det blev svårt att titta upp mot kameran när man lekte Mission: Impossible
Det är svårt att beskriva exakt hur det var att åka, så vi laddade upp lite videofilmer vi tog när vi åkte. Ingen fångar riktigt hur det var att åka, men kan vara kul att kolla in om man är intresserad.
Mathilda åker den längsta linan.
Jacob på djungeläventyr
Mathilda tar sig an den näst längsta linan.
I efterhand kan jag säga att jag är fruktansvärt glad att jag gjorde Flight of the Gibbon. Jag tror till och med att hela grejen blev bättre på grund av min höjdrädsla. Nu kanske, men bara kanske, Mathilda kan lyckas övertyga mig att hoppa fallskärm...
En flygande Gibbonapa!
Mot oändligheten och vidare!
//Aladin & Den Flygande Mathan
Chiang Mai - trekking
Chiang Mai är toppen. Bästa stoppet hittills i Thailand. Vi båda är väldigt förtjusta i den här staden.
Första dagen vilade vi ut efter resan hit. På kvällen gick vi på nattmarknaden de har här. Supermysig tycker jag. Jag hittade massa fint som jag ville köpa. Jacob tycker mest att det alltid är samma skit på alla marknader. Så fel! Annars har vi mest glidit runt och ätit frukost på mysiga caféer och hängt i hängmattorna på guesthouset.
Nattmarknaden
Lugnet vände, för i onsdags var det dags för trekkingtour som vi hade bokat genom hotellet. Vi blev väckta av guiden vid sju på morgonen. Dags för frukost. När alla var klara (Jacky och jag och 3 kanadensare) hoppade vi på vår pick up-truck och åkte till första stoppet, en lokalmarknad. Efter marknaden var det dags för ett vattenfall. De som var modiga fick bada i vattenfallet. Jag trodde jag var modig men när vi kom fram visade det sig att vattnet verkligen var iskallt. Jag kände att jag inte ville bli sjuk mer. Kanadensarna och Jacob kände för att trotsa basiluskerna. De lekte lite i vattenfallet och jag knäppte bilder.
Nästa stopp var lunch, fried rice, någon soppa som inte smakade någonting och massa god vattenmelon och ananas. Efter lunchen var det dags för de varma källorna. De var lite av en besvikelse, inte alls som vi trodde. Det var som tre gropar/pölar i marken bara, MEN vattnet var sjukt varmt. Det brändes att bara stoppa i fötterna. Därför nöjde jag mig med att bara doppa ner till knäna, men modiga Jacky satt i det varma vattnet.
Efter det varma badet började allvaret. Trekkingen! Målet var den lilla byn vi skulle övernatta i, som låg ungefär en mil och tre stora berg bort. Efter bara ca tre minuter i djungeln fick vi se en apa. Helt underbart, tänkte jag. Nu kände jag mig nöjd, tänkte att jag lika gärna kan åka hem. Skoja! Vi frågade vår guide om det fanns mycket djur i djungeln. "Yes, very many snakes! Big cobra snakes!". Härligt...
Det började ganska lugnt, lite upp, lite ner, lite platt. Men pang på så kom det första berget. Jag trodde jag skulle dö! Flåsade som värsta hunden. Jacob gick helt lugnt framför mig och påstod att han inte var andfådd överhuvudtaget. Har faktiskt lite svårt att tro det.
Efter första berget stannade vi till i den första av de tre byar vi skulle besöka under vandringen. Där fick vi oss en liten vilostund på ungefär 20 minuter. Vi gick omkring i byn och kikade på hur de levde. De var i princip helt självförsörjande; de odlade sitt eget ris och grönsaker, drack vattnet som kom från berget och hade en liten solpanel på ungefär 1x1 meter som de fick lite el av. Vi såg också en utomjordingspindel som hängde i ett av träden.
Galen spindel från outer space
Första byn vi stannade till vid
Efter vilopausen var det dags att förflytta oss ännu högre upp i bergen. Pust! Vi klättrade vidare uppför, och blev lovade "Kodak-moment" av vår supertrevliga guide, Nou. När vi äntligen kommit längst upp på berget fick vi lön för mödan: jättevacker utsikt över bergskedjan vi befann oss i. Wow! Vi knäppte några bilder, och gick vidare längst med bergsryggen. Hur coolt som helst!
Happy ladyboy!
Efter en ganska lång klättring neråt stannade vi till i den andra byn och tog oss en välförtjänt Cola. Vi fick höra att vi bara hade ungefär en timmas vandring kvar, vilket var ganska skönt. Vi hade dock det brantaste berget framför oss. Efter en hel del pust, stön och stånk kom vi upp för det också. Nou, som var fruktansvärt duktig på att se djur, hur små och välkamouflerade de än var hittade en fågelspindel som låg gömd i ett hål vid stigen. Scary!
När vi tillslut kom fram till den tredje byn som vi skulle övernatta i så var jag död! Jacob levde fortfarnade. Vi gick och tog ett dopp med våra trekkingkompisar i floden som rann bredvid byn. Också iskallt, men denna gång doppade till och med jag mig.
I byn som vi stannade i bodde det ca 30 människor. Den här byn var också helt självförsörjande. Vi fick oss ett långhus, med några tunna madrasser och tjocka filtar utlagda, samt myggnät. Spartanskt, men mysigt!
Död Mathilda provligger madrassen
På kvällen lagade vi mat tillsammans, tre olika kycklingrätter med steamed rice. Yummi! Efter maten blev det häng runt lägerelden och vi tände en liten eldlykta som flög iväg i luften. Typ som en ballong :) Vår guide, som kom ifrån byn, kom springande med en flaska egengjort "happy water". Starkt som tusan, och kanske inget man ville överkonsumera med tanke på att vi hade en dag imorgon också.
Den nakne kocken med kläder på
Morgonen efter blev vi väckta vid en behaglig tid. Vi började morgonen med att titta på när de tvättade elefanterna de hade i byn :D Amazing! Byn hade 4 elefanter som fick vandra fritt på berget. Varje morgon fick man leta rätt på elefanterna, och sedan ta ned dem till floden för en morgondusch. Efter vi fått titta på elefanterna fick vi en stor frukost. När frukosten var uppäten packade vi ihop våra grejer för att sedan gå ned till floden igen och där fick vi tvätta de två sista elefanterna själva. Vi slängde vatten på dem med hinkar och händerna och klappade lite på dem. Jättekul tycker jag som är en sucker för elefanter. När vi hade tvättat elefanterna så att de var rena var det dags att rida iväg på dem. Jag sprang dit, så kul var det! :) Vi började med att sitta i "sätet" men efter ett tag fick vi prova att sitta på nacken på elefanten och rida for real. Man kände sig som king of the world. Vi red lite i djungeln, över floden flera gånger och bredvid floden. Vi fick rida i ungefär en timma.
The elephant whisperer
När vi hade ridit klart var det dags för lite bamboo rafting. Vi stod på led på en flotte som var ca en och en halv meter bred och 6-7 meter lång. Vi åkte på floden i ca två timmar. Vi fick se både en trädorm (som Nou på något sätt lyckades hitta), och en vattenorm. Det roligaste var att åka när det blev fors. Fullt ös, köttmos!!!
Såhär såg flotten ut, det är dock inte vi på bilden.. Och så här såg det ut på floden ibland!!!
Efter flotten var det dags för lunch, denna gång serverades Pad Thai. Oh la la!!! Supergott! När lunchen var slut var det dags att åka hem. Vi tyckte att det kändes lite skönt då vi var helt slut efter alla äventyr, samtidigt som man ville ha mer!
Vi hann knappt vila upp oss från det här innan nästa äventyr tog fart. Men det får ni höra mer om en annan gång!
Sayonara!
//Steve & Terri (Krokodiljägarna)
Första dagen vilade vi ut efter resan hit. På kvällen gick vi på nattmarknaden de har här. Supermysig tycker jag. Jag hittade massa fint som jag ville köpa. Jacob tycker mest att det alltid är samma skit på alla marknader. Så fel! Annars har vi mest glidit runt och ätit frukost på mysiga caféer och hängt i hängmattorna på guesthouset.
Nattmarknaden
Lugnet vände, för i onsdags var det dags för trekkingtour som vi hade bokat genom hotellet. Vi blev väckta av guiden vid sju på morgonen. Dags för frukost. När alla var klara (Jacky och jag och 3 kanadensare) hoppade vi på vår pick up-truck och åkte till första stoppet, en lokalmarknad. Efter marknaden var det dags för ett vattenfall. De som var modiga fick bada i vattenfallet. Jag trodde jag var modig men när vi kom fram visade det sig att vattnet verkligen var iskallt. Jag kände att jag inte ville bli sjuk mer. Kanadensarna och Jacob kände för att trotsa basiluskerna. De lekte lite i vattenfallet och jag knäppte bilder.
Nästa stopp var lunch, fried rice, någon soppa som inte smakade någonting och massa god vattenmelon och ananas. Efter lunchen var det dags för de varma källorna. De var lite av en besvikelse, inte alls som vi trodde. Det var som tre gropar/pölar i marken bara, MEN vattnet var sjukt varmt. Det brändes att bara stoppa i fötterna. Därför nöjde jag mig med att bara doppa ner till knäna, men modiga Jacky satt i det varma vattnet.
Efter det varma badet började allvaret. Trekkingen! Målet var den lilla byn vi skulle övernatta i, som låg ungefär en mil och tre stora berg bort. Efter bara ca tre minuter i djungeln fick vi se en apa. Helt underbart, tänkte jag. Nu kände jag mig nöjd, tänkte att jag lika gärna kan åka hem. Skoja! Vi frågade vår guide om det fanns mycket djur i djungeln. "Yes, very many snakes! Big cobra snakes!". Härligt...
Det började ganska lugnt, lite upp, lite ner, lite platt. Men pang på så kom det första berget. Jag trodde jag skulle dö! Flåsade som värsta hunden. Jacob gick helt lugnt framför mig och påstod att han inte var andfådd överhuvudtaget. Har faktiskt lite svårt att tro det.
Efter första berget stannade vi till i den första av de tre byar vi skulle besöka under vandringen. Där fick vi oss en liten vilostund på ungefär 20 minuter. Vi gick omkring i byn och kikade på hur de levde. De var i princip helt självförsörjande; de odlade sitt eget ris och grönsaker, drack vattnet som kom från berget och hade en liten solpanel på ungefär 1x1 meter som de fick lite el av. Vi såg också en utomjordingspindel som hängde i ett av träden.
Galen spindel från outer space
Första byn vi stannade till vid
Efter vilopausen var det dags att förflytta oss ännu högre upp i bergen. Pust! Vi klättrade vidare uppför, och blev lovade "Kodak-moment" av vår supertrevliga guide, Nou. När vi äntligen kommit längst upp på berget fick vi lön för mödan: jättevacker utsikt över bergskedjan vi befann oss i. Wow! Vi knäppte några bilder, och gick vidare längst med bergsryggen. Hur coolt som helst!
Happy ladyboy!
Efter en ganska lång klättring neråt stannade vi till i den andra byn och tog oss en välförtjänt Cola. Vi fick höra att vi bara hade ungefär en timmas vandring kvar, vilket var ganska skönt. Vi hade dock det brantaste berget framför oss. Efter en hel del pust, stön och stånk kom vi upp för det också. Nou, som var fruktansvärt duktig på att se djur, hur små och välkamouflerade de än var hittade en fågelspindel som låg gömd i ett hål vid stigen. Scary!
När vi tillslut kom fram till den tredje byn som vi skulle övernatta i så var jag död! Jacob levde fortfarnade. Vi gick och tog ett dopp med våra trekkingkompisar i floden som rann bredvid byn. Också iskallt, men denna gång doppade till och med jag mig.
I byn som vi stannade i bodde det ca 30 människor. Den här byn var också helt självförsörjande. Vi fick oss ett långhus, med några tunna madrasser och tjocka filtar utlagda, samt myggnät. Spartanskt, men mysigt!
Död Mathilda provligger madrassen
På kvällen lagade vi mat tillsammans, tre olika kycklingrätter med steamed rice. Yummi! Efter maten blev det häng runt lägerelden och vi tände en liten eldlykta som flög iväg i luften. Typ som en ballong :) Vår guide, som kom ifrån byn, kom springande med en flaska egengjort "happy water". Starkt som tusan, och kanske inget man ville överkonsumera med tanke på att vi hade en dag imorgon också.
Den nakne kocken med kläder på
Morgonen efter blev vi väckta vid en behaglig tid. Vi började morgonen med att titta på när de tvättade elefanterna de hade i byn :D Amazing! Byn hade 4 elefanter som fick vandra fritt på berget. Varje morgon fick man leta rätt på elefanterna, och sedan ta ned dem till floden för en morgondusch. Efter vi fått titta på elefanterna fick vi en stor frukost. När frukosten var uppäten packade vi ihop våra grejer för att sedan gå ned till floden igen och där fick vi tvätta de två sista elefanterna själva. Vi slängde vatten på dem med hinkar och händerna och klappade lite på dem. Jättekul tycker jag som är en sucker för elefanter. När vi hade tvättat elefanterna så att de var rena var det dags att rida iväg på dem. Jag sprang dit, så kul var det! :) Vi började med att sitta i "sätet" men efter ett tag fick vi prova att sitta på nacken på elefanten och rida for real. Man kände sig som king of the world. Vi red lite i djungeln, över floden flera gånger och bredvid floden. Vi fick rida i ungefär en timma.
The elephant whisperer
När vi hade ridit klart var det dags för lite bamboo rafting. Vi stod på led på en flotte som var ca en och en halv meter bred och 6-7 meter lång. Vi åkte på floden i ca två timmar. Vi fick se både en trädorm (som Nou på något sätt lyckades hitta), och en vattenorm. Det roligaste var att åka när det blev fors. Fullt ös, köttmos!!!
Såhär såg flotten ut, det är dock inte vi på bilden.. Och så här såg det ut på floden ibland!!!
Efter flotten var det dags för lunch, denna gång serverades Pad Thai. Oh la la!!! Supergott! När lunchen var slut var det dags att åka hem. Vi tyckte att det kändes lite skönt då vi var helt slut efter alla äventyr, samtidigt som man ville ha mer!
Vi hann knappt vila upp oss från det här innan nästa äventyr tog fart. Men det får ni höra mer om en annan gång!
Sayonara!
//Steve & Terri (Krokodiljägarna)
Bangkok och nyår
Tänkte bara berätta om hur vi spenderade våra dagar i Bangkok denna gång.
När vi kom fram till Bangkok började vi med att sova ut i några timmar, när vi väl hade vaknat till liv gled vi runt lite, åt lte och shoppade lite. På kvällen tog jag (Mathy) en massage, riktigt härligt vill jag lova. Under tiden drack Jacky öl och surfade lite (på internet, hihi).
Andra dagen i Bangkok spenderade vi på ett av världens bästa sätt, enligt mig, vi gick på zoo :D hihi
Det var kul, jag fick se massa vilda djur (haha).. Vi fick även se en sälshow (världens kanske gulligaste sälar som klappade "händerna" så fort någon av de gjorde något kul). Jag fick också prova äta kanderade popcorn. Jag kan konstatera att salta popcorn är GODARE!
Här under kommer lite djurbilder (och en människobild), de är mest tillägnade Amber (storasystern) bara för att jag vet att hon tycker om djur.. :)
Efter zootrippen "unnade" vi oss varsin fotmassage. hehe
Vi drack också varsin mongoshake, haha. Efter mongoshaken blev det två buckets också (Oh no they didn't).
Sista dagen på året blev nog en av världens segaste dagar (kan bero på bucketsarna vi drack kvällen innan), men det kan ju vara skönt ibland..
Nyårsafton spenderade vi på Khao San Road, smockat med folk. Alla var glada och tjoade hela tiden och det var miniraketer mitt bland allt folk, smällare, ballonger, serpentiner och någonting annat klibbigt som folk sköt ut ur burkar.. En rolig kväll helt enkelt!
Efter tolvslaget undrade jag varför man ska bryta en bra trend. Jag kom på att man inte borde göra det, så vi gick och tog varsin fotmassage till. Slutet gott, allting gott!
Vi har haft ett bra år, hoppas att ni också har haft det..
Nu befinner vi oss uppe i Chiang Mai, vi har det toppenbra och njuter till fullo. Det kommer ett inlägg snart som bara den så att ni får höra om allt kul.
Kram kram
// Viktoria & Daniel
När vi kom fram till Bangkok började vi med att sova ut i några timmar, när vi väl hade vaknat till liv gled vi runt lite, åt lte och shoppade lite. På kvällen tog jag (Mathy) en massage, riktigt härligt vill jag lova. Under tiden drack Jacky öl och surfade lite (på internet, hihi).
Andra dagen i Bangkok spenderade vi på ett av världens bästa sätt, enligt mig, vi gick på zoo :D hihi
Det var kul, jag fick se massa vilda djur (haha).. Vi fick även se en sälshow (världens kanske gulligaste sälar som klappade "händerna" så fort någon av de gjorde något kul). Jag fick också prova äta kanderade popcorn. Jag kan konstatera att salta popcorn är GODARE!
Här under kommer lite djurbilder (och en människobild), de är mest tillägnade Amber (storasystern) bara för att jag vet att hon tycker om djur.. :)
Efter zootrippen "unnade" vi oss varsin fotmassage. hehe
Vi drack också varsin mongoshake, haha. Efter mongoshaken blev det två buckets också (Oh no they didn't).
Sista dagen på året blev nog en av världens segaste dagar (kan bero på bucketsarna vi drack kvällen innan), men det kan ju vara skönt ibland..
Nyårsafton spenderade vi på Khao San Road, smockat med folk. Alla var glada och tjoade hela tiden och det var miniraketer mitt bland allt folk, smällare, ballonger, serpentiner och någonting annat klibbigt som folk sköt ut ur burkar.. En rolig kväll helt enkelt!
Efter tolvslaget undrade jag varför man ska bryta en bra trend. Jag kom på att man inte borde göra det, så vi gick och tog varsin fotmassage till. Slutet gott, allting gott!
Vi har haft ett bra år, hoppas att ni också har haft det..
Nu befinner vi oss uppe i Chiang Mai, vi har det toppenbra och njuter till fullo. Det kommer ett inlägg snart som bara den så att ni får höra om allt kul.
Kram kram
// Viktoria & Daniel
