Dalat - Vegetables and Waterfalls
Monsterinlägg incoming, brace yourselves:
Vi bestämde oss i torsdags att vi tröttnat på Nha Trang, så vi bokade en buss till Dalat, ungefär 120 km bort. Bussresan var grymt bekväm, trots att vi blev lite skeptiska när vår chaufför stannade till och tog sig en morgonöl efter halva trippen. Hmm... Vi tog oss upp i bergen på små snirkliga vägar och fick se en hel del fräsiga vyer.
Just nu befinner vi oss alltså i Dalat, en mindre stad som ligger uppe i bergen i de så kallade Central Highlands. Dalat ligger på ungefär 1500 meter över havet, och klimatet är bra mycket svalare än vi varit med om hittills. Både naturen och temperaturen påminner mycket om Sverige under sommaren. I skogen växer det gran och tall och på fälten växer jordgubbar och blommor. Najs!
Det tog ovanligt lång tid för oss att hitta ett hotell när vi kom fram. Det var bråk i lobbyn på det hotell vi styrt skutan mot från början. När hotellvärden såg att vi vände och gick på grund av det blev han ännu surare på gästerna han bråkade med. Hehe... Vi kilade runt ett tag och letade men alla hotell var antingen fullbokade, för dyra eller ruttna. Till slut hamnade vi i ett ok rum. Trodde vi... Efter närmare inspektion insåg vi att vi kanske borde fortsatt leta lite. Vi bestämde oss för att sova första natten där, men flyttade vidare till nästa natt (ikväll).
Whoops! Bild från Nha Trang som inte hann med i förra inlägget...
Vi kilade runt i staden lite och kikade på marknader, affärer och caféer. Till Mathildas förtjusning hittade vi ett ställe som sålde en massa bakelser och kakor för billiga pengar. Vi lämnade stället med tre stora tårtbitar för total 20 kr. Mathilda hälsar att vi inte åt upp allt. Ain't no thang...
När vi vandrade runt i staden fastnade vi mitt i ett, enligt Mathilda, monsunregn. Monsunregn eller inte, det regnade galet mycket. Regnet i komination med alla branta backar som staden är byggd på resulterade i ganska så galna forsar. Vi tog skydd i en liten bar med ett biljardbord. Vem vann om inte jag? Rollin' them 8-balls yo!
Eftersom alla coola grejer man vill se ligger utanför Dalat bestämde vi oss för att boka en guide som skulle visa oss runt utanför staden. Vi träffade honom och vår chaufför kl 9 på lördag morgon och begav oss iväg på äventyr.
Vi åkte bil i ungefär en kvart innan vi kom till första stoppet. Guiden släppte av oss vid vägkanten och pekade upp på ett ordentligt stor kulle/berg. Guiden och bilen lämnade oss med "You go for a hike. Come back in 20 minutes. Enjoy the view!". Bara att börja lufsa uppåt... Väl uppe på berget hade vi superfin översikt över hela Dalat och några gårdar och odlingar som låg i närheten. Ett bra sätt att börja dagen på.
Panoramaview från vår hajkkulle! (Mathilda säger hajkberg)
Vi åkte vidare för att kika på en familjegård där de odlar lite olika frukter, grönsaker och blommor. Bland annat fick vi se de största grapefrukterna vi någonsin stött på. Lika stora/större än vattenmeloner... O.O På gården fanns också en rosodling, orkideodling, några kaffebuskar, tulpaner osv.
Teenage mutant ninja grapefruit
Vi fortsatte vidare på vägen och stannade till ännu en gång för att titta på utsikten. Nu fick vi se den "minority village" som vi skulle besöka, där en av Vietnams över 60 lokala stammar bodde, samt de enorma kaffeodlingar som fanns på bergssluttningarna.
Byvy!
Vi gick igenom byn där vi fick se hur de förberedde och rostade kaffebönorna från odlingarna. Vi fick även smaka på färska kaffebönor, som till vår förvånging var söta. Vi gick i ungefär 20 minuter genom byn och fick se husen de levde i, hur de arbetade samt träffa på en av byns grisar. Oink!
Liten tjej bär på lillebror!
Nu var det dags att kila vidare mot "Elephant Waterfall", Vietnams största vattenfall. Det började med att vi fick stå längst upp och titta på vatenfallet. Sedan bar det av nedåt genom djungeln för att få se resten av det. Vi fick hoppa över och längst med ordentligt hala stenar, vilket blev ganska spännande med tanke på att man befann sig i en ravinliknande stenklyfta, med forsande vatten under fötterna. Först fick vi gå ner och kika på vattenfallet med resten av turisterna, met tog inte slut där. Vår guide var lite mer underground än resten av mesguiderna, så han visade oss vidare ned genom några bergsklyftor och vi fick gå in bakom vattenfallet. Sjukt häftigt! Han visade oss sedan runt så att vi fick sitta på en sten precis framför vattenfallet. Efter lite pustande och en slurk vatten var det dags att klättra upp igen. Pfff....
Behind the waterfall...
Väl uppe bestämde både jag och Mathilda oss för att Elephant Falls var det coolaste vi sett hittills i Vietnam. Bättre än Ha Long Bay till och med!
Efter vatenfallet var det dags för en välbehövlig lunch. Vi, vår guide och vår chaufför satte oss vid ett litet aluminiumbord intill sjön och helt plötsligt dök det upp ris och en hel drös olika rätter. Kyckling, vårrullar, revbenspjäll, grönsaker, fisk, biff, tofu, osv. Till det fick vi fruktansvärt starkt iste. Efter att vi ätit ett tag fick vi reda på att den enda grejen vi inte riktigt varit säkra på vad det varit, i själva verket var gristarmar. Whats up!
Massa mat!
När vi käkat upp allt som stod på bordet levererades det några små bananbladspaket. Guiden förklarade att det här var fläskkött man lagt ihop med kryddor och låtat fermentera i ett bananblad i några veckor. Mathilda tyckte att dagen innehållit tillräkligt med kulinariska äventyr, och jag måste erkänna att jag nästan var nära på att fega ur också. Men bara nästan...
Vi åkte vidare för att besöka en silkesfabrik. Här fick man se hela processen, från att föda upp silkesmasken till att färja tyget. Maskinerna de använde i fabriken såg ut och lät som att de kom från industriella revolutionen. Efter närmare studie av vävmaskinen insåg vi att den vävde mönster med hjälp av små stämpelkort som användes i de första/tidiga datorerna. Retroteknik! Vi fick också se hur de vävde bambukorgarna som silkesmaskarna fick ligga i.
Silkesfabriken!
(Här råkade jag radera inlägget, precis innan det skulle laddas upp. FML.)
Nästa stopp var en liten svampodling. Där odlade de svamp i små plastpåsar som fått ligga och ruttna i några veckor. Det såg ut ungefär såhär:
Sista anhalten var en liten kaffe/risvinsfabrik. Först kollade vi på hur de gjorde det berömda risvinet. Inte så svårt egentligen: Jäs lite ris och socker, blanda med vatten och destillera hårt. Då får man 50-60 procentigt risvin som man sedan späder ut till ungefär 30%. Vi fick såklart prova på det 60-procentiga. Boyakasha!
Sedan var det kaffeproduktionen som skulle kollas in. Familjen som ägde fabriken gjorde både vanligt kaffe och det dyrare "weaselcoffee". Det görs genom att man låter vesslor äta upp kaffebönorna och sedan bajsa ut dem. Efter det torkas de och mals ner, som vanligt kaffe. Vesslorna kan inte bryta ner bönorna, men magsyran och enzymet påverkar den kemiska sammansättningen i bönan, och ger den en mörkare, starkare smak.
Bruna bönor, höhö...
Dagen avslutades såklart med en kopp svart weaselcoffee med vår guide och vår chaufför (som såg ut som en nallebjörn). Vi fick höra en massa mer spännande grejer vi inte redan pratat om angående Vietnam, dess folk, kultur och historia. Mathilda hälsar att hon inte drack bajskaffe.
Imorgon bitti ska vi ta en buss till stranden. Efter att inte ha stannat mer än några enstaka nätter på ett och samma hotell tänkte vi ta in på ett resort i 5 dagar i den lilla strandstaden Mui Ne. Dags att ladda upp batterierna för Saigon, Mekongdeltat och sedan Kambodja!
Over and out!
//Tarzan & Jane
Vi bestämde oss i torsdags att vi tröttnat på Nha Trang, så vi bokade en buss till Dalat, ungefär 120 km bort. Bussresan var grymt bekväm, trots att vi blev lite skeptiska när vår chaufför stannade till och tog sig en morgonöl efter halva trippen. Hmm... Vi tog oss upp i bergen på små snirkliga vägar och fick se en hel del fräsiga vyer.
Just nu befinner vi oss alltså i Dalat, en mindre stad som ligger uppe i bergen i de så kallade Central Highlands. Dalat ligger på ungefär 1500 meter över havet, och klimatet är bra mycket svalare än vi varit med om hittills. Både naturen och temperaturen påminner mycket om Sverige under sommaren. I skogen växer det gran och tall och på fälten växer jordgubbar och blommor. Najs!
Det tog ovanligt lång tid för oss att hitta ett hotell när vi kom fram. Det var bråk i lobbyn på det hotell vi styrt skutan mot från början. När hotellvärden såg att vi vände och gick på grund av det blev han ännu surare på gästerna han bråkade med. Hehe... Vi kilade runt ett tag och letade men alla hotell var antingen fullbokade, för dyra eller ruttna. Till slut hamnade vi i ett ok rum. Trodde vi... Efter närmare inspektion insåg vi att vi kanske borde fortsatt leta lite. Vi bestämde oss för att sova första natten där, men flyttade vidare till nästa natt (ikväll).
Whoops! Bild från Nha Trang som inte hann med i förra inlägget...
Vi kilade runt i staden lite och kikade på marknader, affärer och caféer. Till Mathildas förtjusning hittade vi ett ställe som sålde en massa bakelser och kakor för billiga pengar. Vi lämnade stället med tre stora tårtbitar för total 20 kr. Mathilda hälsar att vi inte åt upp allt. Ain't no thang...
När vi vandrade runt i staden fastnade vi mitt i ett, enligt Mathilda, monsunregn. Monsunregn eller inte, det regnade galet mycket. Regnet i komination med alla branta backar som staden är byggd på resulterade i ganska så galna forsar. Vi tog skydd i en liten bar med ett biljardbord. Vem vann om inte jag? Rollin' them 8-balls yo!
Eftersom alla coola grejer man vill se ligger utanför Dalat bestämde vi oss för att boka en guide som skulle visa oss runt utanför staden. Vi träffade honom och vår chaufför kl 9 på lördag morgon och begav oss iväg på äventyr.
Vi åkte bil i ungefär en kvart innan vi kom till första stoppet. Guiden släppte av oss vid vägkanten och pekade upp på ett ordentligt stor kulle/berg. Guiden och bilen lämnade oss med "You go for a hike. Come back in 20 minutes. Enjoy the view!". Bara att börja lufsa uppåt... Väl uppe på berget hade vi superfin översikt över hela Dalat och några gårdar och odlingar som låg i närheten. Ett bra sätt att börja dagen på.
Panoramaview från vår hajkkulle! (Mathilda säger hajkberg)
Vi åkte vidare för att kika på en familjegård där de odlar lite olika frukter, grönsaker och blommor. Bland annat fick vi se de största grapefrukterna vi någonsin stött på. Lika stora/större än vattenmeloner... O.O På gården fanns också en rosodling, orkideodling, några kaffebuskar, tulpaner osv.
Teenage mutant ninja grapefruit
Vi fortsatte vidare på vägen och stannade till ännu en gång för att titta på utsikten. Nu fick vi se den "minority village" som vi skulle besöka, där en av Vietnams över 60 lokala stammar bodde, samt de enorma kaffeodlingar som fanns på bergssluttningarna.
Byvy!
Vi gick igenom byn där vi fick se hur de förberedde och rostade kaffebönorna från odlingarna. Vi fick även smaka på färska kaffebönor, som till vår förvånging var söta. Vi gick i ungefär 20 minuter genom byn och fick se husen de levde i, hur de arbetade samt träffa på en av byns grisar. Oink!
Liten tjej bär på lillebror!
Nu var det dags att kila vidare mot "Elephant Waterfall", Vietnams största vattenfall. Det började med att vi fick stå längst upp och titta på vatenfallet. Sedan bar det av nedåt genom djungeln för att få se resten av det. Vi fick hoppa över och längst med ordentligt hala stenar, vilket blev ganska spännande med tanke på att man befann sig i en ravinliknande stenklyfta, med forsande vatten under fötterna. Först fick vi gå ner och kika på vattenfallet med resten av turisterna, met tog inte slut där. Vår guide var lite mer underground än resten av mesguiderna, så han visade oss vidare ned genom några bergsklyftor och vi fick gå in bakom vattenfallet. Sjukt häftigt! Han visade oss sedan runt så att vi fick sitta på en sten precis framför vattenfallet. Efter lite pustande och en slurk vatten var det dags att klättra upp igen. Pfff....
Behind the waterfall...
Väl uppe bestämde både jag och Mathilda oss för att Elephant Falls var det coolaste vi sett hittills i Vietnam. Bättre än Ha Long Bay till och med!
Efter vatenfallet var det dags för en välbehövlig lunch. Vi, vår guide och vår chaufför satte oss vid ett litet aluminiumbord intill sjön och helt plötsligt dök det upp ris och en hel drös olika rätter. Kyckling, vårrullar, revbenspjäll, grönsaker, fisk, biff, tofu, osv. Till det fick vi fruktansvärt starkt iste. Efter att vi ätit ett tag fick vi reda på att den enda grejen vi inte riktigt varit säkra på vad det varit, i själva verket var gristarmar. Whats up!
Massa mat!
När vi käkat upp allt som stod på bordet levererades det några små bananbladspaket. Guiden förklarade att det här var fläskkött man lagt ihop med kryddor och låtat fermentera i ett bananblad i några veckor. Mathilda tyckte att dagen innehållit tillräkligt med kulinariska äventyr, och jag måste erkänna att jag nästan var nära på att fega ur också. Men bara nästan...
Vi åkte vidare för att besöka en silkesfabrik. Här fick man se hela processen, från att föda upp silkesmasken till att färja tyget. Maskinerna de använde i fabriken såg ut och lät som att de kom från industriella revolutionen. Efter närmare studie av vävmaskinen insåg vi att den vävde mönster med hjälp av små stämpelkort som användes i de första/tidiga datorerna. Retroteknik! Vi fick också se hur de vävde bambukorgarna som silkesmaskarna fick ligga i.
Silkesfabriken!
(Här råkade jag radera inlägget, precis innan det skulle laddas upp. FML.)
Nästa stopp var en liten svampodling. Där odlade de svamp i små plastpåsar som fått ligga och ruttna i några veckor. Det såg ut ungefär såhär:
Sista anhalten var en liten kaffe/risvinsfabrik. Först kollade vi på hur de gjorde det berömda risvinet. Inte så svårt egentligen: Jäs lite ris och socker, blanda med vatten och destillera hårt. Då får man 50-60 procentigt risvin som man sedan späder ut till ungefär 30%. Vi fick såklart prova på det 60-procentiga. Boyakasha!
Sedan var det kaffeproduktionen som skulle kollas in. Familjen som ägde fabriken gjorde både vanligt kaffe och det dyrare "weaselcoffee". Det görs genom att man låter vesslor äta upp kaffebönorna och sedan bajsa ut dem. Efter det torkas de och mals ner, som vanligt kaffe. Vesslorna kan inte bryta ner bönorna, men magsyran och enzymet påverkar den kemiska sammansättningen i bönan, och ger den en mörkare, starkare smak.
Bruna bönor, höhö...
Dagen avslutades såklart med en kopp svart weaselcoffee med vår guide och vår chaufför (som såg ut som en nallebjörn). Vi fick höra en massa mer spännande grejer vi inte redan pratat om angående Vietnam, dess folk, kultur och historia. Mathilda hälsar att hon inte drack bajskaffe.
Imorgon bitti ska vi ta en buss till stranden. Efter att inte ha stannat mer än några enstaka nätter på ett och samma hotell tänkte vi ta in på ett resort i 5 dagar i den lilla strandstaden Mui Ne. Dags att ladda upp batterierna för Saigon, Mekongdeltat och sedan Kambodja!
Over and out!
//Tarzan & Jane
Kommentarer
Postat av: doshe
du får berätta om saigons mat är lika bra som saigon i sverige xD
Postat av: Mia
Jag följer er med spänning...så roligt att få ta del av era upplevelser. Tur Mathilda fick äta lite tårta men weeselkaffe nja, bajskaffe...
Sköt om er värmen
Kram
Postat av: Anonym
Bild på bajs-vesslorna ?!?
Om ni får tilfälle att prova svagt (ibland vit-grummligt) risvin typ innan det hunnit bli starkt, go for it... milky sweet.. sen blir det ekkligare när det blir starkt å sötman försvinner.
Har ni funderat på homestay när ni kommer till kambodia? Min kompis körde det för ngn vecka sedan, hon tyckte det var najs å bo så.
Postat av: Gustav OFC
xin chào
Vad vackra ni är! Jacob måste raka sig om han ska fortsätta vara med på bild! :) Jag är störtavundsjuk på er just nu, för här i Sverige så är det precis så grått och värdelöst som det ska vara den här tiden på året! Ni verkar ha det superbra, och jag blir jätteinspirerad att också åka iväg och dricka bajs och äta gristarmar!
Miss you already guys, Gustav
Postat av: änny
Jaha.. jag trodde ni skulle vara bruna vid där här laget ;)
haha, kul att läsa om era äventyr!!
mera bilder!
PUSS
Postat av: Guy
Jag vill också pröva bajskaffe.Konstigt nog.
Trackback
