BoatsAndHoes

Nu har det gått ett tag sedan vi uppdaterade så risken för ett långt inlägg är överhängande.

Vi lämnade som sagt Phnom Penh med bussen (surprise surprise) till Sihanoukville, de kambodjanska strandraggarnas mecka. Vi har starka misstankar om att vi blivit lurade på bussbiljetten; trots att vi betalade hela 12 kr mer (!!!) för en direktbuss snarare än lokalbussen som brukar ta några timmars omväg och hämta upp/lämna av locals, hamnade vi på det senare. Här snackar vi om moralens förfall...

Väl framme på busstationen i Sihanoukville tog vi en moto (motorcykeltaxi) var till vår sovplats. Vi skaffade oss en bungalow på ett ställe som kallas för Monkey Republic, ett trevligt backpackerhäng med en bar, mjuka liggsoffor och sköna hängmattor. Vi märkte rätt snart att det fanns sanslöst många turister i Sihanoukville. Det fanns i princip ingen plats att bygga sandslott på stranden på grund av att alla solstolar och restaurangbord var i vägen. Dessutom befolkades de allra flesta sådana av äldre västerländska män med unga asiatiska tjejer på armen. Inte så mysigt... Eftersom vi ändå missat strandtimmarna gick vi och käkade en tidig middag och la oss i hängmattorna för att chillaxa lite.

Vårt boende i Sihanoukville

Morgonen därpå valde vi att göra en liten outing. Smått avtända på den överbefolkade stranden, hade vi för avsikt att besöka en stand en bit bort, som enligt några engelska tjejer vi träffat skulle vara nästan helt tom, ha klarblått vatten och kritvit sand. Vi slängde ihop en väska med lite grejer som kunde vara bra att ha med sig och hoppade in i en tuktuk. Som tur var hade tjejerna helt rätt: stranden var jättefin, speciellt jämfört med ”huvudstranden” som de allra flesta verkade hänga på. Efter att vi var klara med att bättra på min redan otroliga solbränna (Mathilda är dock fortfarande blek) tog vi en promenad genom den kambodjanska landsbyggden hem till vårat crib. Sihanoukvillarna verkar gilla sin ”$3 Happy Hour BBQ” som hypas på i princip alla restauranger, så vi bestämde oss för att testa en sådan. Helt ok, men inte i klass med pappa Guys grillkvällar.

Otres beach

Beach babe

Vi tröttnade ganska snart på Sihanoukville, och efter ett par dagar bestämde vi oss för att åka till Koh Rong eller ”Monkey Island”. Det är en ö ungefär 2 timmars båtresa från kusten som vi hade hört skulle ha vackra stränder och perfekt för de som ville åt stranden men slippa ha försäljare i hasorna. Vi hade inte några superhöga förväntningar när vi åkte dit. Vi har märkt att mycket lätt överhypas av folk som vill sälja grejer, så vi tog beskrivningen ”paradisö” med en nypa salt.

Vi satte oss i en liten båt och begav oss ut på världshaven. Efter två timmar av gungande och illamående på oroligt, hajbebott vatten var land äntligen i sikte. När vi kom fram visade det sig att beskrivningen ”paradisö” var ganska så träffsäker. Stället såg ut som ett vykort; palmer, vit sand, strand som sträckte sig låååångt bort, klart vatten och inte mycket folk alls. På ön bor folk som sysslar med fiske och den lilla mängd turism som finns där. Det fanns en handfull rum/bungalows att hyra och tre restauranger. Precis som Pirates of The Carribean.

Strandorama

Vi inspekterade bungalowen vi hyrt. Ett soft trähus fullt utrustat med säng, myggnät och en hängmatta.  Trots att toaletterna var smått spartanska (typ ett hål i marken+en toastol) bestämde vi oss för att stället var tillräkligt gangstah. Vi hade turen att få möta upp våra svenska homies från Phnom Penh, Gustav och Nora, så vi koordinerade en middag tillsammans på stranden.

Vår vackra bungalow

Dagen därpå bestämde vi oss för att åka iväg på en liten snorkeltur. Det fanns ett litet dykhak på piren som vi sett när vi steg av båten, så vi gick dit och hörde om de kunde hjälpa oss. Som tur var kom vi precis i tid för båtens avgång. Vi fick simfötter och en snorkel var, sedan bar det av mot snorkelsajten. Tråkigt nog var det rätt strömt i vattnet, och därför ingen vidare sikt. Vi såg mest stenar och lite småfisk, och inga av hajarna som Mathilda var övertygad om fanns i vattnet (men som bara kunde äta en när man inte bottnade). Efter en snabb lunch på dykshoppen spenderade vi resten av dagen på stranden.

Vi bestämde oss att under våran sista heldag på ön ta en promenad genom djungeln för att besöka en i princip tom strand på andra sidan. Det fanns tydligen en liten stig som man skulle följa för att få sig en ”trevlig promenad”. Vi fick tydliga order från killen vi hyrde rummet av att inte lämna stigen – ”there is some very dangerous shit in that jungle”. Whatever, that ain’t no thang for Steve Irwin himself!

Crejzy jangel

Vi kilade iväg på morgonen för att försöka undvika att gå när det är som varmast. När vi gått ungefär 200 meter möttes vi av världens brantaste sandbacke. Efter att ha bestigit Koh Rongs egna Kilimanjaro insåg vi att det inte spelat så stor roll när under dagen vi gått. Vi var i princip genomblöta av svett redan. Vi fortsatte att gå på stigen som blev mer och mer djunglig ju längre vi gick. Stigen var rätt så kasst uppmärkt (vita markeringar på träd/stenar skulle tydligen leda oss rätt), så det blev en hel del funderande på om vi gått rätt. Lite extra tveksamma blev vi när vi kom till en stig som var så gott som igenvuxen med alla möjliga slags Tarzanväxter. Vi fortsatte trots det en liten bit till. Till slut nådde vi en skylt som pekade mot stranden. Najs, då är vi ju i princip framme, tänkte vi. Nope. Eftersom vi i princip hela tiden gått uppför när vi varit i djungeln väntade en dödsklättring nedför världens brantaste och längsta klippa. Som tur var hade vi lite lianer och andra djungelträd att hålla i när vi klättrade. När vi äntligen kom ner till stranden var vi helt genomsvettiga (min ljusblåa tröja hade helt bytt färg till mörkblå) och rätt så mörbultade. Vi gick ner mot stranden som såg i princip exakt ut som den på andra sidan ön där vi bodde, men helt utan folk. Helt galet! Vi vilade ut där under dagen och påbörjad vandringen hemåt för att hinna undan  mörkret. Vore lite för äventyrligt att övernatta i djungeln tyckte vi. Vi pustade ut under kvällen på vår favvorestaurang Nam Nam med lite god kambodjansk gryta.

Tarzan och Jane brottas med djungelångest

You can call me Mathil'

Dagen därpå var det dags för vidarefärd, först tillbaka till Sihanoukville med båten och sedan vidare med bussen till Siem Reap! Rapport om tempelstaden kommer förhoppningsvis snart!

Boom selectah!

//Hillary & Bill