Siem Reap+Angkor
Check it!
Nu har vi hängt några dagar i Siem Reap, staden som ligger mitt bland alla Angkor-tempel. En trevlig liten stad med en hel del turister som dras hit för att komma och kika på Kambodjas största stolthet (mer om det sen). Vi rullade in i staden med bussen på kvällen. Det hade regnat en hel del, både för oss på bussresan och för de stackars ovetande Siem Reaparna, som trodde att regnperioden slutat och att sommaren var här. Påminde oss om en svensk sommar.
Vi hade tänkt ta en tuk-tuk från busshållplatsen, några kilometer utanför staden, till ett guesthouse vi kollat in tidigare. Det ville inte vår tuk-tuk-chaufför. De flesta chaufförer gör upp en deal med en handfull hotell som funkar ungefär såhär: om de kör dit en last stackars busströtta turister mitt i den mörka, regniga, kambodjanska natten, får de några dollar i handen eller en gratis tank bensin etc. De brukar därför alltid köra med grejen att just det stället man vill till tyvärr är fullbokat för kvällen, men att de känner till ett kanonbra ställe som är mycket bättre och billigare än det man tänkt åka till från början. Ofta ligger dessa ställen en bra bit från där man vill vara. Vanligtvis brukar det gå att bara säga till på skarpen så åker de dit man vill. Inte vår chaufför. Efter att han kört oss till det andra hotellet vi inte bett om bestämde vi oss för att aktivera stealth-mode. Vi smög ut från hotellobbyn i mörkret, genom ett hål i en mur och vips, så slapp vi tjata på och bli förföljda av honom. Vi utforskade lite till fots och hittade snart ett schysst ställe att sova på.
Efter en god natts sömn gjorde vi som vi brukar; kilade runt och försökte lära känna staden vi bor i lite bättre. Vi lokaliserade alla marknader (det finns fyra stycken med säkert över 100 stånd i varje, av vilka alla säljer exakt samma grejer), var det fanns schyssta restauranger och ställen att ta en kaffe på samt om det fanns något annat kul att se utöver det. Dagen spenderades i princip med att handla på marknaderna, där Mathilda av någon anledning köpte allt hon kunde hitta med elefantmotiv på. Hmm...
Dagen därpå var det tempeldags. 1-minuts tempelhistoria inkommande...
För ungefär 1200 år sedan bestämde sig det mäktiga Khmer-kungariket, vilket innefattade det vi kallar Thailand, Laos, Vietnam och Kambodja idag, för att bygga sanslöst många tempel, både stora och små, med massvis med detaljrika statyer och ristningar i väggarna. Många av de tempel som byggdes står kvar i dag, och en hel del har blivit restaurerade. Många av de sjukt detaljerade skulpturer och ristningar som gjordes finns kvar att kika på idag. Alla dessa tempel går under samlingsnamnet Angkor, som betyder stad. Angkor, speciellt da temple 2 B, Angkor Wat, är Kambodjas största stolthet. Det finns på flaggan, på ölen, på alla vykort, i princip alla restauranger/hotell heter någonting som antingen innehåller eller anspelar på Angkor etc. Kort sagt, Angkor är the shit i Kambodja.
Angkor is everywhere...
Det var som sagt dags för en tempelrunda. Tyvärr hade Mathilda blivit sjuk (*ville passa på att tjacka upp på sitt elefantberoende när jag inte var i närheten), så jag fick ta mig an dem själv. Jag hyrde mig någonting som inte skulle få kallas för en cykel i Sverige, drog på mig min krama för att skydda mot damm och avgaser, och begav mig ut på en tempelrunda som jag beräknat skulle sluta på någonstans runt 30 km.
Jag trampade mot Angkor Wat, Big Daddy av de över 200 tempel som ligger i området, dels för att det ligger närmast staden, dels för att jag ville undvika den sjuka mängd besökare som brukar infinna sig någon gång under förmiddagen. När jag kom fram till bron som leder till templet (Angkor Wat är omringat av en kvadratisk vallgrav, ungefär 200 meter bred), parkerade jag min cykel och fortsatte till fots. Den långa grus/jordgången som ledde till templet befolkades av massvis med apor. De var föga överraskande inte speciellt folkskygga; ville man kunde man säkert gå fram och klappa en.
När jag äntligen fick se det stora templet började jag fatta grejen med den kambodjanska fixeringen vid stället. Framför mig stod en massiv stenbyggnad, med fem stora torn som stack upp bakom murarna. Wow. Jag gick omkring i nästan två timmar och kikade på alla graveringar och inskriptioner som fanns på i princip alla stenblock i hela byggnaden. Bortsett från att skrapa bort lite mossa hade man inte gjort mycket för att konservera dessa, och ändå såg de ut att kunna vara gjorda igår. Det slog mig hur sanslöst många arbetstimmar det måste ha krävts för att få ihop kalaset. Det finns inte mycket mer att säga, man måste helt enkelt se det själv.
Angkor Wat
Entusiastisk tempelriddare och ett av de många inristade konstverken
När jag kände mig klar hoppade jag på min cykel och begav mig mot Ta Prohm, ett tempel man i princip låtit naturen ta ut sin kraft på. Enorma träd har växt fram genom taket på detta tempel, och det finns rötter och grenar överallt. Detta var också en av platserna de spelade in min barndomsförälskelse, Angelina Jolie som Lara Croft i filmen Tomb Raider. Win!
Jungle fever...
Efter att jag kände mig klar med Ta Promh väntade Angkor Thom, den nästan 1000 år gamla huvudstaden i det stora tempelområdet, ungefär 10 km² stor till ytan och omgärdad av en hög mur. I området finns en hel del monument, både kungliga terasser och stora tempel, kvar. Jag gick omkring och kikade på det jag tyckte såg kul ut. Ärligt talat började jag både bli trött av värmen och av allt damm jag fått i mig. Jag började dessutom bli lite mätt på stenar. Jag klättrade högst upp på Bauphon-templet, som nyligen restaurerats, och njöt av utsikten.
Längst upp på Bauphon
Efter att ha besökt både elefantterassen, och det obligatoriska Bayonn-templet, vilket jag ärligt talat inte tyckte var lika häftigt som det mindre välkända Bauphon-templet, tyckte jag att det räckte för dagen. Jag hoppade på min trofasta stålhäst för sista gången och trampade hemåt, där Mathilda väntade för att få visa mig ännu fler "lyckade och praktiska" inköp.
"You want fiss massa?"
På kvällen bestämde vi oss för att besöka nattmarknaden vilken, precis som förväntat, bjöd på exakt samma grejer som resten av stadens marknader. Tråkigt nog finns det en gräns på hur många olika sorters souvernirer med elefanter Siem Reaparna kunde hitta på, så vi gick därifrån utan ett enda inköp. Vi stannade till för en "Dr Fish-massage" innan det var dags för middag. Fiskmassagen funkar såhär: man stoppar ner fötterna i en tank full med fisk som diggar att käka död hud. Fiskarna blir tokiga när man kör ner fötterna och börjar käka på en. Det kittlas, man får lena fötter och en gratis öl/cola. Mathilda fick till och med en gratis ryggmassage inslängd. Efter fiskmassagen satte vi oss på ett lite mer lokalt hak än var vi varit än så länge i Siem Reap, och prövade på lite Khmer BBQ. Man får in ett fat med kött, räkor, ägg, nudlar och en massa grönsaker samt en egen grill. Sedan är det dags att laga till allt själv. Ingen helt otrolig smakupplevelse, men en kul grej.
Girl, you on fire!
Imorgon är det dags att säga hejdå till Kambodja och ta bussen till Bangkok. Vi hoppas på att vi har tid och ork att skriva en uppdatering snart igen. Då är det faktiskt Mathildas tur att få backtalka mig lite.
Over, out and about!
//Ozzie & Harriet
Nu har vi hängt några dagar i Siem Reap, staden som ligger mitt bland alla Angkor-tempel. En trevlig liten stad med en hel del turister som dras hit för att komma och kika på Kambodjas största stolthet (mer om det sen). Vi rullade in i staden med bussen på kvällen. Det hade regnat en hel del, både för oss på bussresan och för de stackars ovetande Siem Reaparna, som trodde att regnperioden slutat och att sommaren var här. Påminde oss om en svensk sommar.
Vi hade tänkt ta en tuk-tuk från busshållplatsen, några kilometer utanför staden, till ett guesthouse vi kollat in tidigare. Det ville inte vår tuk-tuk-chaufför. De flesta chaufförer gör upp en deal med en handfull hotell som funkar ungefär såhär: om de kör dit en last stackars busströtta turister mitt i den mörka, regniga, kambodjanska natten, får de några dollar i handen eller en gratis tank bensin etc. De brukar därför alltid köra med grejen att just det stället man vill till tyvärr är fullbokat för kvällen, men att de känner till ett kanonbra ställe som är mycket bättre och billigare än det man tänkt åka till från början. Ofta ligger dessa ställen en bra bit från där man vill vara. Vanligtvis brukar det gå att bara säga till på skarpen så åker de dit man vill. Inte vår chaufför. Efter att han kört oss till det andra hotellet vi inte bett om bestämde vi oss för att aktivera stealth-mode. Vi smög ut från hotellobbyn i mörkret, genom ett hål i en mur och vips, så slapp vi tjata på och bli förföljda av honom. Vi utforskade lite till fots och hittade snart ett schysst ställe att sova på.
Efter en god natts sömn gjorde vi som vi brukar; kilade runt och försökte lära känna staden vi bor i lite bättre. Vi lokaliserade alla marknader (det finns fyra stycken med säkert över 100 stånd i varje, av vilka alla säljer exakt samma grejer), var det fanns schyssta restauranger och ställen att ta en kaffe på samt om det fanns något annat kul att se utöver det. Dagen spenderades i princip med att handla på marknaderna, där Mathilda av någon anledning köpte allt hon kunde hitta med elefantmotiv på. Hmm...
Dagen därpå var det tempeldags. 1-minuts tempelhistoria inkommande...
För ungefär 1200 år sedan bestämde sig det mäktiga Khmer-kungariket, vilket innefattade det vi kallar Thailand, Laos, Vietnam och Kambodja idag, för att bygga sanslöst många tempel, både stora och små, med massvis med detaljrika statyer och ristningar i väggarna. Många av de tempel som byggdes står kvar i dag, och en hel del har blivit restaurerade. Många av de sjukt detaljerade skulpturer och ristningar som gjordes finns kvar att kika på idag. Alla dessa tempel går under samlingsnamnet Angkor, som betyder stad. Angkor, speciellt da temple 2 B, Angkor Wat, är Kambodjas största stolthet. Det finns på flaggan, på ölen, på alla vykort, i princip alla restauranger/hotell heter någonting som antingen innehåller eller anspelar på Angkor etc. Kort sagt, Angkor är the shit i Kambodja.
Angkor is everywhere...
Det var som sagt dags för en tempelrunda. Tyvärr hade Mathilda blivit sjuk (*ville passa på att tjacka upp på sitt elefantberoende när jag inte var i närheten), så jag fick ta mig an dem själv. Jag hyrde mig någonting som inte skulle få kallas för en cykel i Sverige, drog på mig min krama för att skydda mot damm och avgaser, och begav mig ut på en tempelrunda som jag beräknat skulle sluta på någonstans runt 30 km.
Jag trampade mot Angkor Wat, Big Daddy av de över 200 tempel som ligger i området, dels för att det ligger närmast staden, dels för att jag ville undvika den sjuka mängd besökare som brukar infinna sig någon gång under förmiddagen. När jag kom fram till bron som leder till templet (Angkor Wat är omringat av en kvadratisk vallgrav, ungefär 200 meter bred), parkerade jag min cykel och fortsatte till fots. Den långa grus/jordgången som ledde till templet befolkades av massvis med apor. De var föga överraskande inte speciellt folkskygga; ville man kunde man säkert gå fram och klappa en.
När jag äntligen fick se det stora templet började jag fatta grejen med den kambodjanska fixeringen vid stället. Framför mig stod en massiv stenbyggnad, med fem stora torn som stack upp bakom murarna. Wow. Jag gick omkring i nästan två timmar och kikade på alla graveringar och inskriptioner som fanns på i princip alla stenblock i hela byggnaden. Bortsett från att skrapa bort lite mossa hade man inte gjort mycket för att konservera dessa, och ändå såg de ut att kunna vara gjorda igår. Det slog mig hur sanslöst många arbetstimmar det måste ha krävts för att få ihop kalaset. Det finns inte mycket mer att säga, man måste helt enkelt se det själv.
Angkor Wat
Entusiastisk tempelriddare och ett av de många inristade konstverken
När jag kände mig klar hoppade jag på min cykel och begav mig mot Ta Prohm, ett tempel man i princip låtit naturen ta ut sin kraft på. Enorma träd har växt fram genom taket på detta tempel, och det finns rötter och grenar överallt. Detta var också en av platserna de spelade in min barndomsförälskelse, Angelina Jolie som Lara Croft i filmen Tomb Raider. Win!
Jungle fever...
Efter att jag kände mig klar med Ta Promh väntade Angkor Thom, den nästan 1000 år gamla huvudstaden i det stora tempelområdet, ungefär 10 km² stor till ytan och omgärdad av en hög mur. I området finns en hel del monument, både kungliga terasser och stora tempel, kvar. Jag gick omkring och kikade på det jag tyckte såg kul ut. Ärligt talat började jag både bli trött av värmen och av allt damm jag fått i mig. Jag började dessutom bli lite mätt på stenar. Jag klättrade högst upp på Bauphon-templet, som nyligen restaurerats, och njöt av utsikten.
Längst upp på Bauphon
Efter att ha besökt både elefantterassen, och det obligatoriska Bayonn-templet, vilket jag ärligt talat inte tyckte var lika häftigt som det mindre välkända Bauphon-templet, tyckte jag att det räckte för dagen. Jag hoppade på min trofasta stålhäst för sista gången och trampade hemåt, där Mathilda väntade för att få visa mig ännu fler "lyckade och praktiska" inköp.
"You want fiss massa?"
På kvällen bestämde vi oss för att besöka nattmarknaden vilken, precis som förväntat, bjöd på exakt samma grejer som resten av stadens marknader. Tråkigt nog finns det en gräns på hur många olika sorters souvernirer med elefanter Siem Reaparna kunde hitta på, så vi gick därifrån utan ett enda inköp. Vi stannade till för en "Dr Fish-massage" innan det var dags för middag. Fiskmassagen funkar såhär: man stoppar ner fötterna i en tank full med fisk som diggar att käka död hud. Fiskarna blir tokiga när man kör ner fötterna och börjar käka på en. Det kittlas, man får lena fötter och en gratis öl/cola. Mathilda fick till och med en gratis ryggmassage inslängd. Efter fiskmassagen satte vi oss på ett lite mer lokalt hak än var vi varit än så länge i Siem Reap, och prövade på lite Khmer BBQ. Man får in ett fat med kött, räkor, ägg, nudlar och en massa grönsaker samt en egen grill. Sedan är det dags att laga till allt själv. Ingen helt otrolig smakupplevelse, men en kul grej.
Girl, you on fire!
Imorgon är det dags att säga hejdå till Kambodja och ta bussen till Bangkok. Vi hoppas på att vi har tid och ork att skriva en uppdatering snart igen. Då är det faktiskt Mathildas tur att få backtalka mig lite.
Over, out and about!
//Ozzie & Harriet
Kommentarer
Postat av: Mamma Annika
Vad spännande allt låter:) antar att ni är framme i Bangkok nu. Hoppas verkligen Mathilda blivit piggare och att du Jacob inte insjuknat:/ drick mycket:) kram kram
Postat av: MAThilda
Hej! nu har vi kommit fram till Bangkok, vi kom fram igår kväll.. Jag mår bättre, men fortfarande inte helt toppen.. jacob mår bra! puss och kram
Postat av: Guy
Jacob mår bra!! Hoppas att det ordna sig med Mathildas mage också så fort som möjligt. Du skrev inte om Angelina Jolie var faktiskt på plats vid Tomb Raider trädet. Tänker på Er mycket. Här är det fortfarande kallt, men vi har det bra. Kram Pappa
Postat av: Amanda & Melker
Helt underbart att läsa er blogg och drömma sig bort... Här är det typ + 2 grader och slask:) Melker har firat lucia idag. Han blev helt såld på det där med söta flickor i vit klänning som sjunger...vi längtar efter er! Stora kramar
Postat av: Robin och Ellen
Nu får ni sluta och skriva för vi börjar alltid att längta tillbaka när vi läser er blogg ;D
Trackback
