BoatsAndHoes

Just nu lever vi livet på Ko Pha Ngan. Vi kom hit i tisdags på kvällen efter den konstigaste och mest omständigaste resan hittils. Vi skulle bli upphämtade av en minibuss vid vårt hotell på Kata beach 7.45-8.15. Vi satt redo nere i lobyn 7.40, dumt gjort. Vid 8.20 hade ingen kommit och tjejen i reseptionen ringde och kollade vad som hände. 8.40 rullade det in en bil på uppfarten som vi tydligen skulle åka med. Killen i bilen körde som en galning (och hans telefon ringde konstant), jag blev så åksjuk. Efter att vi åkt i kanske 30-40 minuter blev vi avsläppta och det kom en ny kille och tog våra väskor och la in de i en minibuss som stod och väntade. Minibussen var näst intill proppad med killar och väskor. Jag fick sitta bredvid en stor väskhög och Jacky satt bakom mig bredvid några killar, han hade det ganska bra. Jag fick inte ens ett helt säte och efter att vi åkt ett tag och jag lyckats somna så ramla det en stor jävla ryggsäck i huvudet på mig. Kul, tänkte jag. Jag kunde inte heller ha ner benen på golvet för där låg ännu en stor rygga, utan jag fick sitta med benen uppåt på en kant hela vägen.

När den färden äntligen var slut efter 2,5-3 timmar blev vi avsläppta på ett ställe, typ en station, där vi skulle få vänta på att få åka till färjan. Vi fick sitta och vänta i över en och en halv timma. Vi blev upphämtade på stationen av en stor buss som tog oss till färjan. På bussen visade de baksmällan 2, världens sämsta film. Den bussfärden tog ca en timma. Efter det fick vi sitta och vänta på färjan i ca en halvtimma. När vi fick gå ombord blev vi glada och tänkte wiho, nu är vi snart framme, men vi hann sitta och vänta på båten i 30 minuter innan den ens startade. Sämst, jag blev oerhört sjösjuk. Jacob klarade sig bra. Båtresan tog ca 2,5 timmar, vi gjorde ett stopp på vägen och släppte av folk på Ko Samui. Jag mådde så sjukt illa på båten, jag vill aldrig mer åka båt!!! Jag får bosätta mig på den här ön så att jag slipper åka båt igen.

Ledsentjejpåbåten_90

När vi kom av båten letade vi upp en túc túc som skulle köra oss till vårt resort, coconut beach resort. Vi delade túc túc med ett annat par, efter att vi släppt at de vid sitt hotell skulle vi köra vidare till vårt. Efter att vi åkt i ett par minuter stannade chauffören och gick ut ur túc túcen och såg frågande ut. Vägen var borta. Den var helt uppgrävd och det gick inte att åka vidare. SUCK! Han sa att vi skulle kunna gå, att det inte var så lång, kanske 6-7 minuter. Vi hoppade av och började gå, men vi märkte snabbt att det inte gick att komma över vägen. Även om det hade funkat att komma över hade det inte varit en så bra idé, det var kolsvart ute vid det här laget. Man vet aldrig vad som gömmer dig i skogarna/djunglarna.

Vi blev lite sura och tänkte att vi blivit totalt lurade. På stationen där vi väntade på bussen som skulle ta oss till färjan bokade vi in oss en natt på ett resort. Det såg jättefint ut på bilderna, bungalows och en egen strand för 400 Baht per natt. Vi började misstänkta att det resortet inte var öppet nu pga vägen och att de lurat oss helt. Vi vände och tänkte att vi får boka in oss någon annanstans. Efter att vi gått några meter kom det ut en tant ur ett hus och frågade vart vi skulle. Vi sa vart vi skulle och hon sa att hennes syster jobbade på coconut beach resort och att hon skulle ringa henne så att de skulle hämta oss. De håller tydligen på att bygga en ny väg till stället så den gamla vägen är avstängd, men hon sa att det var inte alla som visste det. Vi skulle få betala 100 Baht, värt varenda korvöre bara vi slipper boka nytt hotell, tänkte vi. Vi fick sitta på tantens trappa och prata med henne medan vi väntade på skjutsen. Tanten var jättetrevlig och hon berättade att det var hon som hyrde ut musikutrustningen till alla månpartyn som de har på ön. Efter kanske 10 minuter kommer det en kille med en jeep och hämtar oss. Vi får sitta där bak på ett par bänkar. Det var en spännande bilfärd. Jättebranta backar uppför och lika branta backar nerför. Gropiga vägar och leriga vägar, men vi hade en bra chaufför. Efter kanske 10-15 minuter kom vi fram till resortet. När vi kom fram visade det sig att han inte ens ville ha betalt för att han hämtat oss, han sa att det ingick i hotellets service. Snällt!

Smalkillepåjeepen_91

Personalen här är supertrevliga och stället är hur fint som helst. Mysiga bungalwos och en egen liten strand. Restaurangen är lite dyrare, men hittils har de gjort god mat, mycket mat och har kanonbra service.

Kolla vad bruna vi är! :P

Coconut beach

Coconut beach

Även om vi tyckte mycket om Coconut beach resort så har vi lämnat det nu. Det fanns inte så mycket att göra förutom att äta, bada och ligga i hängmattan. Funkade superbra för att skaka av sig den slemmiga känslan man fick av att vara i Sydostasiens rövhål Phuket, men nu känner vi oss klara med det. Vi blev nerskjutsade av samma Jeep som vi kommit i till fiskebyn Chaloklum. Vi märkte direkt att det var ett sjukt ”laid-back” ställe. Byn är liten och supermysig, med en massa fiskande thaiare överallt, och längst med stranden ligger bungalows och små strandcaféer med hängmattor och soffor. Avslappnande som bara den, samtidigt som det finns lite fler grejer att göra här än på Coconut beach.

Seaview

Vilpaus på piren

// Lady & Lufsen