BoatsAndHoes

(Tyvarr inga bilder i det har inlagget eftersom vi inte hittat nagot internet som ar tillrakligt snabbt for att ladda upp dem .___.)

I lördags morse sa vi hej då till Kuala Lumpur, Malaysia och sydostasien. Tre månader har gått av vår resa och en månad återstår. Eftersom att resan hade gått så otroligt bra hittils var det såklart dags för lite bekymmer. På morgonen, innan vi skulle lämna guesthouset för att ta oss till flygplatsen gick vi för att borsta tänderna. Vi låste rummet och gick iväg i korridoren (vi hade delat badrum). När vi kom tillbaka kom vi inte in i rummet. Låset hade hakat upp sig. Vi försökte få upp låset i en stund, men gav snart upp och gick ner till receptionen och för att säga till. Snubben i receptionen  följde efter och försökte han med, resultatlöst. Efter ett tag gick han iväg för att hämta lite verktyg, sedan några fler , sedan ännu fler och till slut en köttyxa. Medan han stod och försökte hugga upp låset utan att förstöra dörren stod det en städerska och garvade läppen av sig. Vi stod och svettades nervöst, eftersom vi hade ett flyg att passa. Vi ville gärna ha med oss mer än våra tandborstar ut ur Malaysia. Till slut lyckades han hugga sig genom dörren. Vi tackade, och satte av mot flygplatsen.

I lördags kväll sa vi alltså hej hej till Indien, Kolkata. Flyget och allt som hör där till gick bra förutom att det luktade prutt hela flygningen. Vi bestämde oss för att ta en taxi från flygplatsen in till stan. De kör som galningar här, definitivt i klass med Vietnam. När vi kom fram till gatan där vi skulle bo blev vi direkt påhoppade av massvis med indier som påstod sig veta det perfekta guesthouset för just oss. Det var samma gamla rutin som vanligt; de plockar upp turister, tar dem till ett guesthouse där de har en deal med ägaren. De får en slant för att ha tagit dit gäster, som sedan läggs på på hotellnotan. Vi har lärt oss handskas med dessa ”touts” de senaste månaderna, vilket var tur eftersom det fanns ungefär 4 gånger så många sådana här än någon annanstans.

Vi hittade till slut ett ”schysst” ställe att bo på. Standarden på budgethaken i Kolkata verkar vara betydligt sämre än i sydostasien, vilket resulterade i ett av de mindre trevliga rummen vi bott på hittills. Whatevs, det är lite karaktär på det i alla fall... Efter att ha hängt av oss ryggsäckarna sprang vi ut på gatan för att hitta lite käk. Det blev lite potatisgryta och chapatis, sedan upp och sova.

När vi vaknade var det dags för första riktiga dagen i Indien. Spännande! Eftersom vi inte riktigt är med på tidsomställningen än så länge, vaknade vi tidigt. Vi gick ett varv runt kvarteret för att orientera oss lite. Vi slogs båda två av hur ortroligt annorlunda det kvarteret vi bor i är(vi har inte sett så mycket mer) jämfört med sydostasien. Det är otroligt mycket smutsigare på gatorna, fattigheten är, om inte mer utbredd, i vilket fall synligare. Det är inte heller någonstans i närheten av att vara så turistanpassat som sydostasien har varit, vilket är ganska trevligt som omväxling.

När vi blev hungriga satte vi oss i ett litet mat-tält på trottoaren och käkade frukost och drack kaffe. När frukosten var uppäten satte vi av för att vandra omkring lite planlöst. Vi lyckades hamna i ett av de lite fattigare (dock inte de ”riktiga” slummen) områdena. På gatan fanns berg av sopor där både grisar, hundar, kråkor, rovfåglar och människor letade mat. Bussar, bilar, cyklar och spårvagnar som inte såg ut att klara av en meter till utan att braka ihop puttrade förbi. Folk tvättade sig i rännstenen. Små barn spelade fotboll och tennis med hemmagjorda rack och bollar. Mat såldes i små stånd överallt. Folk kissade på trottoarerna. Det var i princip som att komma tillbaka till ett Hanoi på amfetamin. Wow!

Efter att ha gått omkring i ett par timmar, tappat bort oss , och sedan lyckats lokalisera oss igen gick vi upp på rummet för att ladda upp batterierna och spela lite Tetris. Sedan var det dags att leta lunch. Vi gick mot Park Street, som skulle vara centrum för komers i Kolkata. Vi vandrade längst med gatan, förbi alla små gatukök som det flockades hungriga Kolkatabor runt. Vi stannade till och köpte oss en tallrik curry och två naanbröd var. För allt detta behövde vi gräva djupt i resekassan och hosta upp hela 6 kr!!!Med mätta magar fortsatte vi promenera promenera omkring i och bekanta oss med staden.

Dagen därpå var det dags att besöka Victoria Memorial som byggdes för att hedra kolonialdrottningen för en massa år sedan. För att ta oss dit fick vi gå genom Maidan, Kolkatas svar på Central Park i New York. Parken var full av folk som spelade cricket och flög drakar, herdar som vallade getter, vildhundar, hästar, kossor och framförallt skräp. Vi kom fram till Victoria Memorial, som låg i en betydligt finare park. Där gick vi omkring ett tag och kikade. Vi verkade vara de enda västerlänningarna på plats. Trots att de flesta människorna som var där förmodligen kommit för att få se VM, kändes det som att de tog fler kort på oss än byggnaden.

Vi avslutade dagen med att ta en oss en tur på marknaden som ligger nära vårat guesthouse. Det visade sig vara ordentligt mer ansträngande att gå på marknad här jämfört med sydostasien. Där är de lite tjatiga om man står och kikar på vad de har att sälja i sitt stånd. Här har de folk, oftast unga killar, som följer efter, drar i och tjatar på en ett bra tag, även om man gått förbi helt ointresserat. Jaja, det är ju i alla fall billigt. Eller vad sägs om skjortor och sjalar för under 100 rupier (ca 13 kr).

Vi ska vara här i Kolkata i några dagar till, sedan hoppar vi på tåget till Varanasi. Vi har definitivt märkt att Indien är väldigt annorlunda jämfört med något ställe vi varit på hittills. Det blir utan tvekan en väldigt spännande månad...

Namaste!